LIBERAL ASPEKT
Det är hennes födelsedag, hon har köpt kaffebröd och tårta, kokar kaffe, plockar fram likör och dukar med finservisen. Ett efter ett ringer hennes barn och meddelar att de inte kan komma.
Ensamheten som skildras i dansbandsdängan "Den stora dagen" är tyvärr verklighet för alltför många äldre. Pandemin har gjort det värre. I fjol rådde besöksförbud på landets särskilda boenden i sex månader, då många äldre alltså helt förbjöds att träffa sina nära och kära.
Nu överväger regeringen att återigen införa ett sådant besöksförbud om smittan fortsätter att öka. Dessutom vill man underlätta liknande beslut i framtiden genom ändrad lagstiftning. Detta kritiserar riksdagsledamoten Barbro Westerholm (L) och Stockholms regionråd Anna Starbrink (L) i en debattartikel (DN 25/12).
Westerholm och Starbrink menar att det skulle innebära att äldres rörelsefrihet kringskärs med tvång, samtidigt som regeringen inte är redo att ställa krav på att personal i äldreomsorgen tar sitt ansvar och vaccinerar sig. Äldre omyndigförklaras och isoleras, samtidigt som smittan riskerar att komma in på boenden via personalen. Faktum är att det är vanligaste smittovägen, enligt Coronakommissionens kartläggning.
Nyttan av smittskyddsåtgärder behöver alltid vägas mot dess kostnader – i besöksförbudens fall minskad livskvalitet och ökad ensamhet för äldre. Även om det kan tyckas tydligt att skröpliga äldre, den allra tydligaste riskgruppen vid covid, behöver skyddas till varje pris är det inte riktigt så enkelt.
Vissa pris är för höga. Coronakommissionens slutsatser om äldrevårdens strukturella brister har blivit uppmärksammade och föremål för politisk översyn. Mindre diskuterat har kritiken mot att många äldre dog ensamma blivit. Otydligheter i riktlinjerna i ett tidigt skede riskerade att leda till att anhöriga vägrades besök vid livets slutskede.
Men det är inte bara i döden som äldre behöver sällskap. Det är nog ingen som vill tillbringa sina sista år isolerad, för att riskminimera till varje pris. Även om man lyckas skydda äldre från covid-smitta, finns alltid risken att de skröpligaste avlider av något annat. Har det då varit värt det att leva lång tid i påtvingad isolering?
Äldres frihet och livskvalitet har hittills fått väga alltför lätt i pandemihanteringen. Ensamheten späs på av politiska beslut. Åtgärder kan inte bara syfta till att äldre ska överleva, det måste gå att leva livet fullt ut även på ålderns höst. För att parafrasera en annan dansbandslåt: Tillåt de sista ljuva åren bli de bästa i äldres liv.