KOMMENTAR
Jag vet knappt var jag ska börja för att bemöta det Erik Fransson skrev på Gotlands Folkblad i går. Det är öppet mål. Det är halmgubbar. Det är whataboutism. Det är den som sa det han var det. Det är så många fel.
Vi tar det från början.
Erik Fransson skriver: "Problemet som jag fört fram här på Gotlands Folkblad är att äldreomsorgen i hela landet är underfinansierad sen 20-30 år".
Kommentar: De flesta är överens om detta. Det är inte det Erik Fransson fått kritik för.
"Det enda som förs fram i debatten av Gotlänningens Eva Bofride och regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) är hur taskig jag och andra är mot privata utförare".
Kommentar: Nej, det är det inte. Det som förts fram är fakta som visar motsatsen till det Erik Fransson påstår. Jag (och andra) har efterlyst belägg för de återkommande påståendena om att privata boenden är sämre på så gott som alla punkter. Utan resultat. När han hänvisar till felaktiga undersökningar och detta påpekas kallas det att "peta i detaljer". Men alla vet vem som sitter i detaljerna.
"Hur många gånger jag än hänvisar till Coronakommissionen och andra rapporter som bevis för de generella problem som äldreomsorgen har, återkommer frågan där jag krävs på källor för mina påståenden".
Kommentar: Nej. Coronakommissionens slutsatser om äldreomsorgens generella problem har ingen ifrågasatt. (I övrigt se svaret ovan)
"Återkommande krav från Gotlänningens ledarsida på att prata med personalen tystnade när det kom fram att personalen själv anser att de är underbemannade och själva frågan om underbemanning har man undvikit".
Kommentar: Om man tycker att denna sida varit tyst i debatten om privata boenden har man lyssnat dåligt. Vid en handuppräckning på Sudergården svarade nästan alla ja på frågan om man anser att man är för få. Samma resultat hade man fått på alla offentliga boenden och på valfri annan arbetsplats i valfri bransch.
"Hur vill Gotlänningens politiska chefredaktör se den framtida äldreomsorgen på ön?"
Kommentar: Ett tips är att läsa det jag skriver om just detta då och då på denna sida. Huvudbudskapet är att kraven ska vara höga och desamma oavsett driftsform. Om någon kan utföra samma kvalitet till lägre kostnad ser jag inte det som ett problem utan som något som är positivt. Att kräva högre kvalitet av de privata som förts fram som förslag från vänsterhållet vore både orättvist och kontraproduktivt. Vem skulle lämna anbud på ett sånt upplägg?
Jag önskar också fler anställda i äldreomsorgen. Liksom i hemtjänsten, på socialtjänsten och i skolorna.
Eftersom det finns en uppenbar risk att detta stannar vid just önskningar tycker jag att man ska gräva där man står, se vad som fungerar och inte och hur man kan lära av varandra. Hur kan de privata driva ett äldreboende med samma kvalitet men till en lägre kostnad? Hur kan det fungera även om antalet anställda är något lägre?
Detta borde vara frågor även socialdemokrater var nyfikna på. Inte minst eftersom socialdemokrater dessutom menar att de privata utöver detta kan stapla skattepengar på hög och dela ut till sina ägare.