Globaliseringen kräver ökad jämlikhet

Almedalsveckan Gotlands Folkblad2017-07-06 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Nobelpristagaren Joseph Stiglitz var huvudtalare på Socialdemokraternas ekonomiska seminarium i Almedalsveckan. Han är en hård kritiker av den oreglerade kapitalismen och att marknadens osynliga hand löser alla problem. Det krävs stark reglering av politiken, anser han.

Han och allt fler talar nu om en inkluderande tillväxt. Detta i motsats till den ojämlika tillväxt som globaliseringen lett till, som ensidigt gynnat de rika och att stora grupper i USA och andra länder istället fått det sämre. I USA har globaliseringen och flytten av jobben till låglöneländer drivit ner lönerna i USA, så den stora medelklassen inte fått någon reallöneökning på 20 år. Då kan demagoger som Trump bli president.

Stiglitz menar att globaliseringen har ökat behovet av den starka välfärdsstaten. Samtidigt har globaliseringen minskat den skattemässiga möjligheten för staterna att stärka välfärdsstaten.

De rika och de stora företagen betalar skatt där det är lägst skatt och de är systematiska skattesmitare.

Globaliseringen har ökat ojämlikheten främst genom att företag och rika blivit rikare genom ökade kapitalinkomster, medan lönerna stått stilla eller sjunkit för folkflertalet. Skattemässigt har de rika gynnats.

Finansminister Magdalena Andersson (S) redovisade styrkan i den svenska modellen och välfärdsstaten. Vi har en arbetsmarknad som underlättar förändring och dynamisk utveckling. Genom a-kassa, sjukförsäkring och omskolningsmöjligheter är det inte en katastrof att bli av med jobbet, utan en chans att få ett nytt. Vår välfärd är generell och inkomstbaserad och inte en form av fattighjälp. Välfärdsstaten satsar mer på vård, skola och omsorg än på penningstöd till enskilda. Vi har starka och ansvarstagande fackföreningar som sköter lönebildningen och politiken inriktas på jämställdhet och utjämning mellan könen.

Den svenska modellen är inriktad på jämlikhet, politiken kan förändra och den svenska modellen levererar. Joseph Stiglitz och flera företrädare för OECD och Världsbanken betonar allt oftare att jämlika samhällen är bäst för en inkluderande tillväxt.

Det stora problemet med att stärka välfärdsstaterna är finansieringen. De flesta anser att skatter på kapital måste öka och skatten på arbete sänkas. Men då måste man bryta en stark trend av motsatt utveckling. Alla ekonomer vill höja fastighetsskatten, men det vågar inte finansminister Magdalena Andersson (S). Och att införa arvs- och förmögenhetskatt är svårt politiskt och framför allt praktiskt, så det blir effektivt.

Dessutom vill allianspartierna och SD skydda de rika genom att stoppa alla höjningar av skatten för de som har större inkomster.

Så det stora dilemmat är att finansiera välfärdsstaten genom en mer jämlik beskattning av de rika, som idag är ett skattefrälse.