Krönika
Hur var det nu då… nolltolerans mot tystnadskultur eller total nolltolerans. Det finns en viss ambivalens hos Peter Lindvall.
Har man befunnit sig på arbetsmarknaden i ett helt liv och på olika arbetsplatser, har man lärt sig att det finns män som hatar kvinnor och kvinnor som mobbar andra kvinnor. Inget är nytt under solen. Är du en frispråkig kvinna, kan du säkert bli utsatt i en organisation speciellt om arbetsplatsen har många lågutbildade män. De gaddar ihop sig och trycker gärna bort den person som vill lyfta kvalité för det ställer krav.
Region Gotland i sin tur är känt för att anställa chefer med kompetens inom sitt område med det är inte samma sak som att personerna ifråga blir bra chefer. Alltså har förmåga att leda sin avdelning, sitt skolområde eller sin förvaltning. Det är nämligen två olika kompetensområden som beslutsfattare i regionen är dåliga på att inse. Man blir inte en bra chef för att man är en duktig lärare, inte heller en bra chef för att man arbetat i en militär organisation.
Det är lätt att känna igen vad som händer i ett sammanträdes- eller mötesrum om någon öppet vågar tycka om något på arbetsplatsen som rimligen borde åtgärdas eller tas itu med, men ingen öppet vill eller vågar låtsas om. Personal böjer bokstavligen sina nackar i tystnad. Hur ofta har jag inte sett detta vid arbetsmöten. En gång sa jag till en domderande chef att ”alla är rädda för dig”. Då reste sig chefen så hastigt att stolen brakade i golvet, försvann ut och övrig personal blev sittande tysta med sänkta huvuden. Bordsytan blev intressantare än själva frågan som länge legat i luften. Efter en kvart återvände chefen, fortsatte mötet som inget hänt.
Vad gör jag om jag hamnar på en arbetsplats och upptäcker att min chef har alkoholproblem? Vem skulle tro mig om jag gick vidare uppåt?
En gång hade jag en arbetskamrat som blev avskedad på stället. Han hade kontraktanställt en person som gjort något oförlåtligt. Jag försvarade en för mig oskyldig arbetskamrat i personalgruppen. Han var inte ens på jobbet när situationen uppstod. Försvara något eller någon på en arbetsplats emot chefens uttryckliga önskan, är förenat med att förlora jobbet. Du blir utsatt och utställd av dina arbetskamrater som oavsett händelse håller på ledningen. Du tillåts inte göra misstag, blir isolerad och du blir föregången av andra.
När jag långt senare pensionerats sökte jag upp min forna chef i hans hem och ställde frågan: Du avskedade inte min arbetskamrat Rolf av den orsak du uppgav, eller hur? Förvånad över besöket och frågan svarade han ärligt: Neej.
På arbetsmarknaden behöver ” all skit upp på bordet.”