REPLIK
Krönikan jag skrev i lördags handlade i första hand om medierapportering. Vem som tar plats och på vilkas bekostnad det blir. Många andra debatter väcktes, vilka jag här tar vidare.
Vad gäller utländska arbetares situation i Sverige så finns det ganska omfattande läsning för den som vill förkovra sig i ämnet. Man kan till exempel googla "gästarbetare dåliga löner" och få upp seriösa artiklar från seriösa tidningar samt även forskning som gjorts av lantbrukarnas eget universitet SLU.
Sedan är det ju upp till var och en att dra egna slutsatser. Slutsatsen jag personligen har dragit ledde mig fram till den starka känslan att medlidande för lantbrukarna just nu känns befängd.
Gällande argumentet att det inte skulle finnas arbetskraft i Sverige: alla som någonsin varit inskrivna på Arbetsförmedlingen vet att man måste söka de arbeten som finns att söka. Gör man inte det så blir man av med sin ersättning.
Varje månad måste man redovisa exakt hur många arbeten man sökt och hur man gjort det. Reglerna är stenhårda och därför är snack om att "svenskar vill inte utföra sådana jobb" helt befängd. Om man söker utländsk arbetskraft annonseras jobben ut i de länder man vill ha folk ifrån, eller så sköts det hela via bemanningsföretag specialiserade på att hämta utländsk arbetskraft.
Det är svårt att söka arbeten som inte annonseras ut. Det är också snudd på skrattretande, hur man väljer att skuldbelägga i princip hela samhället, för att man som bransch har svårt att få tag på arbetskraft. Hade det varit vilken annan bransch som helst så hade man istället kanske funderat på vad man skulle kunna förändra och förbättra för att bli en mer attraktiv bransch för till exempel unga att vilja arbeta inom.
Svenskt lantbruk gör ingenting utan vänder sig istället utomlands, där både förhållanden och lönekrav, som av en slump, ser helt annorlunda ut.
Nu stiger arbetslösheten dag för dag i Sverige, samtidigt som svenska lantbrukare har brist på arbetskraft. Istället för att ta vara på chansen att kunna bidra i arbetslöshetskrisen som är på väg att uppstå, fortsätter svenska lantbrukare att trycka på för att få hit sina gästarbetare. Dessutom gick LRF i dagarna ut och begärde ett så kallat "löneutjämningsbidrag" där de begär att staten ska stå för de mellanskillnader i löner som uppstår då lantbrukare ska betala svenska arbetare istället för utländska.
En annan sak som också kräver sin debatt är det faktum att svenska bönder vill att vi ska köpa svenskt. De i det närmaste baktalar oss som då och då utnyttjar de fördelar som globaliseringen har gett oss. Samtidigt är många av dem inte sena att utnyttja dem själva.
Att svenska lantbrukare utnyttjar billig utländsk arbetskraft, pressar naturligtvis priserna på svenska arbetares löner, precis som sker när konsumenterna väljer utländska äpplen. Kanske är det dags att ansvar tas från båda hållen?