Arbetsmarknadsutbildningen var under många år kronjuvelen i svensk arbetsmarknadspolitik. Med hjälp av korta yrkesinriktade utbildningar har tusentals arbetslösa varje år rustats för jobb som busschaufförer, kockar, svetsare och VVS-montörer. Ofta handlar det om utbildningar till bristyrken. Tanken är att kunna flytta arbetstagare från branscher med högre arbetslöshet till branscher med stor efterfrågan på arbetskraft. Från ett samhällsperspektiv är korta utbildningar ett effektivt sätt att föra arbetslösa närmare en anställning och på så sätt undvika samhälleliga kostnader i samband med arbetslöshet. Tillgång på arbetskraft med rätt kompetens är en av hörnstenarna i en väl fungerande näringspolitik. Från ett individperspektiv handlar det om att samhället ska uppfylla sin del av det så kallade samhällskontraktet – att faktiskt dela kostnaden för arbetslöshet. 

Trots det är antalet personer som genomgår arbetsmarknadsutbildning anmärkningsvärt låga, vilket får allvarliga konsekvenser för både arbetslösa och arbetsgivare runtom i landet.

En färsk rapport från LO visar att omkring 7 000 personer deltog i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning i Sverige under våren i år. Under sommaren minskade antalet till drygt 5 000, vilket är en nivå som vi inte har sett sedan 1960-talet då systemet byggdes upp.

För Gotlands del var antalet utbildningsdeltagare i genomsnitt 38 personer under första halvåret 2019, vilket kan jämföras med 75 personer samma period 2014. Antalet är alldeles för lågt i förhållande till behoven. På Gotland fanns vid halvårsskiftet i år omkring 700 öppet arbetslösa vid Arbetsförmedlingen. Samtidigt har vi på Gotland också en hel del arbetsgivare som inte hittar utbildad arbetskraft. Genom att fler utbildas för de lediga jobben kan arbetslösheten minska, samtidigt som både sysselsättningen och tillväxten ökar.

Visst, regeringen presenterade den 16 september, i samband med höstbudgeten för 2020, en satsning på arbetsmarknadspolitiken på cirka 280 miljoner kronor. Men det räcker inte på långa vägar. Antalet människor som erbjuds arbetsmarknadsutbildning måste mångdubblas. Kortare utbildningar måste också kompletteras med längre yrkesinriktade utbildningar. När samhället nu justerar reglerna i pensionssystemet för att förmå arbetstagare att jobba allt längre så måste arbetsmarknadspolitiken följa efter. Omställning måste kunna vara tillgänglig för alla åldrar och alla yrken. Detta är något som marknaden inte kan lösa på egen hand – framtiden är kompetens inte sänkta löner.