Jag har personligen inte haft mycket att göra med Arbetsförmedlingen och jag ska inte påstå att den har imponerat på mig. Ett besök inträffade precis efter gymnasiet och då jag berättade för min handläggare vilket jobb jag tänkte söka så tyckte han ungefär att "du kan ju söka men du kommer inte att få det". Jag fick det. Och även om det är länge sedan så har det väl i viss mån sedan alltid färgat min uppfattning om myndigheten.
Men den som vill sänka sina förväntningar på Arbetsförmedlingen har för all del tillgång till pålitligare källor än min anekdotiska och uråldriga erfarenhet. En låg andel av de rekryteringar som sker varje år går via Arbetsförmedlingen. I en undersökning var det 13 procent av de arbetslösa som fått jobb som ansåg sig hjälpta av arbetsförmedlingen. Och det är oklart i hur många av dessa fall där Arbetsförmedlingens personal egentligen är inblandad, eller där den arbetssökande bara ansett sig hjälpt av förmedlingens platsbank.
Så vad förmedlar Arbetsförmedlingen när den inte förmedlar jobb? Tja, den håller koll på de arbetssökande och på de insatser som rikas mot dem, till exempel. Koll på att arbetsgivare som får anställningsstöd följer regelverket och koll på att arbetssökande får vad de ska av a-kassan och Försäkringskassan. Vill man vara elak så förmedlar Arbetsförmedlingen snarare "sysselsättning" och bidrag än jobb. Det är klart det finns utrymme för förbättring och under ordnade former kan det vara en mycket bra idé att ge andra förutsättningar att sköta en del av de uppgifter som Arbetsförmedlingen nu har på sitt bord.
Ändå så planerar nu alltså en ohelig allians av V, M, KD och SD ett misstroende mot arbetsmarknadsministern, på grund av de reformer som Arbetsförmedlingen ska genomgå. De ämnar skrida till verket om inte planerna stoppas och ändras. Är inte det konstigt?
Det kan man tycka. Men även om det finns stort utrymme för förbättringar inom arbetsförmedlingens gebit, så kan ändå en illa planerad, illa genomförd reform med oklart mål göra situationen mycket värre än den redan är.
Reformeringen av Arbetsförmedlingen drivs på av Centerpartiet. Det är ett litet parti i den stora regeringskoalitionen bakom Januariöverenskommelsen (Jöken). Och partierna bakom Jöken har ändå inte majoritet. Reformeringen av Arbetsförmedlingen, i den form som regeringen är i färd med att driva igenom, har egentligen alltså ett mycket svagt parlamentariskt stöd. Det borde aldrig ha blivit regeringspolitik. Och ändå har regeringen alltså vägrat att lyssna på den kritiska riksdagsmajoriteten. Jag förstår mycket väl varför riksdagen hotar med ett misstroende mot arbetsmarknadsministern. Men egentligen borde det vara Stefan Löfven som misstroendet riktades mot.
Centerns vill ersätta Arbetsförmedlingen med privata företag som istället ska tillhandahålla tjänsterna. Det kan ju låta smakligt för en borgerligt sinnad person. Men det beror ju på hur det görs. Vi riskerar att somliga landsändar blir lämnade utan privata alternativ, medan andra överhopas av charlataner och lycksökare istället för seriösa företag. Alliansen prövade exempelvis jobbcoacher och etableringslotsar som privata alternativ, men det slog verkligen inte väl ut. Ett slöseri ersattes av ett ännu värre och ibland rent anstötligt.
Vi står nu sannolikt inför en lågkonjunktur. Det är en illa vald tid för illa planerade arbetsmarknadspolitiska experiment. Om regeringen inte inser det så förtjänar den att bli av med en minister. Den förtjänar mer än så.
Plötsligt i går lät för övrigt Stefan Löfven riktigt resonabel och beredd att förhandla både innehåll i och tidsplan för reformen. Så det kan bli.