LIBERAL ASPEKT
Arbetsförmedlingen ska, som en del av januariöverenskommelsen, reformeras i grunden. Kort uttryckt innebär förändringen en avsmalning i myndighetens ansvar – tänk administration och utvärdering – medan privata aktörer tar över matchningen mot arbetsmarknaden.
Under 2021 ska omgörningen vara “fullt genomförd”. Men klockan klämtar. Om två veckor ska myndigheten i rapportform ge sin egen analys av hur januaripartiernas beställning kan genomföras. Samtidigt har en stor politisk reform redan på förhand sällan kantats av så många frågetecken.
För det första är rollfördelningen oklar. Kommer landets redan pressade kommuner att få ökad arbetsbörda när Arbetsförmedlingens uppdrag förändras?
På senare tid har Centerpartiet och Liberalerna ofta stått politiskt enade. Här är däremot sprickan tydlig. Centerpartiets Martin Ådahl (C), arbetsmarknadspolitisk talesperson, driver frågan om kommuner som tänkbara ”reservaktörer”.
Detta ger inte Liberalerna mycket för. “Centerpartiet är tvärsäkra på vilken roll kommunerna ska ha. Det är verkligen att gå händelserna i förväg. Det skickar fel budskap”, säger Gulan Avci som har motsvarande roll i L (Dagens industri 15/10).
För det andra kan politiska legitimitetsproblem uppstå. Företagarnas vd Günther Mårder har en poäng i att även exempelvis Moderaterna och Kristdemokraterna borde ha förankrats i arbetet. “Det blir fullständigt kaos och mitt i kläm hamnar företagare och arbetstagare samtidigt som man pumpar in pengar”, utvecklar han (Dagens industri 16/10).
I grunden måste partier så klart kunna driva igenom den politik de tror på, så länge den har tillräckligt stöd. Här är det dock tal om en genomgripande omstöpning på ett stort politikområde och ändå är bara regeringsunderlaget involverat i processen.
Dessutom hänger det – trots detta – fortfarande i luften vem eller vilka som egentligen ska bära ansvaret för slutresultatet.
För det tredje är Arbetsförmedlingen i praktiken ledarlös. Nuvarande generaldirektör Mikael Sjöbergs förordnande löper ut om några månader och redan i somras meddelades att han kommer ersättas.
Den nya högsta tjänstemannen tvingas alltså slungas in i en organisation som befinner sig mitt i ett omvälvande och stort förändringsarbete. Detta faktum är symptomatiskt för den stressiga otålighet som präglat reformprocessen.
I början av 2019 började kontor stängas och personalstyrkan i snabb takt slimmas – ett år senare ska en helt ny ledare vara på plats för att påbörja förverkligandet av ett helt nytt uppdrag.
För det fjärde ska Arbetsförmedlingen mitt i all förändringsturbulens också få helt nya uppgifter. Nästa år gör Miljöpartiets omdiskuterade reform utvecklingstid – det vill säga det upputsade friåret – entré. Gissa på vilken myndighets bord handläggandet av “utvecklingstid” ska ligga?
I grund och botten är omtaget i arbetsmarknadspolitiken nödvändigt. Det är direkt avgörande för möjligheterna att få fler människor i jobb. Politikerna borde rentav ha tagit sig an denna tungrodda myndighetskoloss långt tidigare. Men nog lämnar sättet det nu görs på ett och annat övrigt att önska.