LIBERAL ASPEKT
Det finns en särskild plats i helvetet för mellanchefer. Eller ännu hellre för vd:ar, direktörer och andra sorters högre chefer som tillåter eller till och med driver på att mittokratin sväller över alla rimlighetens gränser.
I en debattartikel i Dagens Nyheter (9/7) skriver Johan Alvehus, professor i tjänstevetenskap vid Lunds universitet och Gustaf Kastberg Weichselberger, professor i offentlig förvaltning vid Göteborgs universitet, om denna nya kader som i allt högre grad styr och ställer i framförallt offentlig sektor.
Mittokratin präglas av ett växande antal mellanchefsnivåer samt stöd- och stabsfunktioner. Dessa, vilka ofta saknar erfarenhet och kompetens från kärnverksamheten, dominerar organisationens agenda och samlar i en allt större omfattning makt och resurser i just mitten, vilket gör att den högsta ledningen ofta tappar insikt om vad som pågår och att som de som arbetar i kärnverksamheten tappar inflytande och möjligheter att påverka utveckling och styrning.
Konsekvensen blir organisationer som “excellerar i att leverera på administrativa värden, men underpresterar i kärnverksamheten”. Samtidigt som oändliga resurser läggs på att ta fram strategier, skriva pm om kvalitetssäkring, verksamhetsutveckla över huvudet på verksamheten, fundera över hållbarhet och en massa andra på ytan goda och fina saker, flyttas fokus allt längre bort från själva kärnverksamheten. I värsta (väldigt många faktiskt) fall leder detta till skadliga förändringsinitiativ baserade på bristande kunskap och insikt i vilka förutsättningar organisationen behöver för att fungera.
De individer i själva kärnverksamheten som ifrågasätter pappersvändarna och förespråkar att verksamhetsutveckling sker på initiativ av personal som befinner sig “mitt i verkligheten” och som förstår vilket problem som behöver lösas och varför, uppfattas ofta som problematiska och blir sällan lyssnade på, varför mittokratin kan fortsätta att svälla obehindrat.
Varje organisation behöver visserligen kunniga administörer. Men inte hur många som helst. Och inte den sorten som tillåts lägga sig i och göra om sådant de inte förstår sig på och tvingar andra att delta i rollspel, värdegrundsaktiviteter och ångestfyllda sessioner med post-it-lappar och blädderblock.
Offentlig sektor (och även en hel del privat) måste backa bandet och återigen sätta fokus på kärnverksamheten. I alla fall om man inte vill (fortsätta) förlora erfarna läkare, sjuksköterskor, socialsekreterare och annan personal. Det är dags för politiker, vd:ar och direktörer att börja rensa ut mittokratin.