Debatten om rondellhunden fortsätter

24 september 2007 04:00
Lars Vilks byggde ett land av drivved på en strand på skånska Bjärehalvön och blev rikskänd. Trots mångårig tvist i domstol står Arks och Nimis kvar. Lars Vilks ritade profeten Mohammed i skepnad av samtidsfenomenet rondellhund och chefredaktören för Nerikes Allehanda publicerade Lars Vilks teckning. Lars Vilks blev världskänd och båda två hotas till livet av religiösa fanatiker. Återigen står den religiösa fanatismen i direktkonflikt med den västerländska yttrandefriheten.
Lars Vilks och chefredaktören för Nerikes Allehanda kan inte ha varit omedvetandes om vilka reaktioner publiceringen riskerade att få, beaktande den debatt som Mohammedbilderna i danska Morgon-Posten gav upphov till för ett par år sedan. Ändå valde man att publicera, vilket kan anses dumdristigt, konfliktsökande, ett konstnärligt uttryck eller som ett slag för yttrandefriheten, eller som alltihop.
Enligt Lars Vilks var publiceringen en reaktion på det faktum att bilden stoppats från ett antal utställningar av rädsla för repressalier. Oavsett aktualiserar konsekvenserna av publiceringen ett antal intressanta frågeställningar så som var går gränsen för vem som kan anse sig kränkt av en publicering? Är allt ok så länge det inte strider mot lag eller kan något som är förenligt med svensk lagstiftning vara moraliskt förkastligt och finns det gränser för det fria konstnärsskapet?
Dödshotet mot Lars Vilks kommer från företrädare för ett muslimskt terrornätverk på andra sidan jorden. Filosofiskt, och utan hänsyn till eventuella motiv för terroristverksamhet, kan en person på andra sidan jorden anse sig så kränkt av en teckning publicerad i en mindre ortstidning långt upp i norr att det är berättigat att vid överväganden om publicering ta hänsyn till en eventuell sådan person?

Spelar det någon roll om det kan antas att en större grupp människor kommer att ta illa upp i relation till endast en potentiell kränkt person? I det filosofiska virrevarvet är frågan om inte bedömningen blir att desto närmare källan för kränkning man kommer, desto mer berättigad upplevs kränkningen, det vill säga, det är lättare att ta till sig att muslimer i egenskap av prenumeranter på Nerikes Allehanda tar illa vid sig än att muslimer tusentals mil härifrån gör det. Annars borde vi alla sluta äta nötkött eftersom kor är heliga i Indien. Därmed inte sagt att människor är förhindrade från att reagera på annat än vad som sker i det egna landet.
Men det är skillnad på dödshot, världsomfattande protester och uppmaningar till bojkott av landets produkter och en högljudd diskussion kring matbordet. Det sistnämnda är ok, det förstnämnda fullkomligt oacceptabelt. Av alla, oavsett landstillhörighet.

Det ärOdiskutabelt att svensk lag skall respekteras och det är aldrig acceptabelt att grupper från andra länder utövar påtryckning mot svensk yttrandefrihet i form av dödshot mot upphovsmannen bakom ett visst uttryck. När konflikten blossade upp valde Reinfeldt omgående att öppna en dialog med företrädare för muslimska grupper i Sverige, vilka har fördömt dödshoten i likhet med företrädare för likartade grupper och samfund i andra delar av Europa. Reinfeldt har i denna fråga agerat klokt. Konflikter skall motverkas, inte eldas på. Något avseende bör därför inte fästas vid Pia Kjeersgaards kritik då hon inte är något föredöme vad det gäller konflikthantering mellan öst och väst.
Även om publiceringen av Vilks teckning inte bryter mot svensk lag, eller faller utanför ramarna för det konstnärliga uttrycket, kan man fråga huruvida allt är tillåtet bara för att det inte är lagstridigt, eller finns det en moralisk lag också? Det hade varit intressant att få ta del av syftet bakom såväl skapandet av teckning. Varför avbildade Vilks Mohammed som han gjorde från första början? Vad ville han säga med det? Vilks måste ha tagit i beaktande vilka reaktioner som kunde komma på hans tilltag, därmed inte sagt att han borde ha självcensurerat sig själv redan i tanken. Men om han gjorde det bara för att retas, för att se om han kunde utan någon djupare innebörd, konstnärlig eller ej, anser jag hans "uttryck" vara moraliskt förkastligt.

Detta Även om publiceringen inte strider mot någon lag. Yttrandefriheten är en rättighet för dyrbar för att lekas med på sådant sätt. Och om så är bör han å det snaraste återgå till att bygga slott av drivved.
Så jobbar vi med nyheter

Ämnen du kan följa