Gröna pekpinnar

12 juli 2010 04:00
Magasinet Neo arrangerade ett av Almedalens bästa seminarier när Maria Wetterstrand och Johan Norberg möttes i ett ideologiskt samtal på temat "Hur gröna är liberalerna och hur liberala är de gröna?". Debatten höll mycket hög nivå och synliggjorde flera av de skillnader som glömts bort av de liberaler som förtrollats av den gröna fen.

Norberg sammanfattade det väl: "Allt är okej för Miljöpartiet - om man inte lever på ett heteronormativt sätt där mamma är hemma mer, där man jobbar mycket, där man dricker alkohol, importerar från andra europeiska länder, äter glass eller andra sockerprodukter, ser amerikansk film eller vill flyga till Kanarieöarna på semester."

Den frihet som Miljöpartiet lovar är allt annat än fri. Den går nämligen ut på att människor får leva som de vill så länge de lever som Miljöpartiet vill. Det fria valet består således i att mackägaren tvingas erbjuda vilket förnybart drivmedel han vill. Eller att företagaren får existera men underställa sig de begränsningar som Miljöpartiet tycker är de rätta. Frihet under ansvar på nysvenska.

Miljöpartiets framgångar i opinionen beror på det faktum att man identifierat en ödesmättad fråga som gjorts till en avgörande variabel i en ekvation där klimatet utgör fundamentet för vår överlevnad. Vem kan med trovärdighet argumentera för sänkta skatter, kortare köer och kvinnorepresentation i bolagsstyrelser om vår överlevnad står på spel? Vem kan stå emot känslan av att vi måste agera nu, innan det är för sent för alltid?

Den romantiserade bilden av naturen och det okonstlade, naturliga levernet, görs synonymt med lycka och välbehag. Norberg kallade det för ett "estetiserande av naturen". Men det räcker inte. Naturen beskrivs som vägen till en högre och renare lycka och i vår samtid där lyckan placerats på en piedestal följer många moraliserande pekpinnar mot den som väljer en alternativ väg.

Under lördagens presskonferens inför partiledartalet framkom bland annat att Miljöpartiet vill införa ett moratorium, det vill säga ett statligt förbud, under en fem års period som innebär att inga externa köpcentrum får byggas. På så sätt ska bilberoendet, som antas vara ofrivilligt och som bedöms vara en förklaring bakom utarmandet av stadskärnan, minskas.

Föreställningen är därmed att det som inte anses "naturligt", det som är dåligt, är synonymt med det som människor väljer när de kan välja fritt. Att åka till köpcentrum och konsumera är exempel på sådan onaturlig mänsklig sysselsättning som ska stävjas i ett frihetligt grönt samhälle.

När man betänker ovanstående är det svårt att se hur det kan gå så bra för Miljöpartiet i opinionen. Samtidigt ska man minnas att en stor del av de 27 procenten som kan definieras som Miljöpartiets potentiella väljare är kritiska till flera grundläggande delar av partiets politik, exempelvis bensinskatten och den ekonomiska politiken.

Utmaningen för Miljöpartiet blir att inför valet övertyga dessa väljare, som attraheras av den känslostyrda miljöpolitiken, att samtidigt köpa bilden av dem som frihetliga i andra avgörande frågor där pekpinnarna dominerar över idén om människors förmåga att tänka och handla fritt. Pekpinnarna är nämligen inte bättre bara för att de kommer i ett grönt format.
Så jobbar vi med nyheter
Alice Teodorescu