Under förra mandatperioden gjordes en helhetsöversyn av den gotländska skolorganisationen. Utredningen kom fram till att den behövdes slimmas till och föreslog nedläggning av ett antal landsbygdsskolor. Detta för att dels minska kostnaderna men mest för att ge lärarna bättre förutsättningar.
Förslaget togs inte emot väl av politikerna och en klar majoritet valde att inte göra något. Nu ska det sägas, och jag har sagt det förut, men att lägga ner en skola är nog det tuffaste beslutet en politiker kan ta. Se bara på diskussionerna kring Polhemskolan. Det krävs mycket modiga politiker för att ta det steget även om alla partier är överens. Finns det dessutom partier som motsätter sig ett beslut om att lägga ner en skola blir det ofta en taktisk reträtt av de som föreslår nedläggningen, för att inte helt sumpa chanserna att vinna nästa val. För så infekterad kan ett beslut om en skolnedläggelse bli att det kan avgöra nästa val.
Nu är det ändå en del nedläggningar på gång. Vi har Polhemskolan och förskolan Klubbsvampen, båda i Visby, där det redan beslutats om nedläggningar och nu pågår även diskussionerna kring Eskelhems förskolas vara eller icke vara. Så sakta men säker börjar antalet skolor och förskolor minska.
Barn- och utbildningsnämnden står inför tre riktigt stora utmaningar. Den nya befolkningssnurran som SKR, Sveriges kommuner och regioner, tagit fram blev en chock för stora delar av landet. Främst gällande statistiken kring kommande barnkullar som var kraftigt reducerad.
På Gotland innebar de nya beräkningarna att barn i åldern 6 till 15 kommer att minska med 12,5 procent fram till 2033. Och den minskningen har redan börjat.
Personer i arbetsför ålder kommer också att minska, vilket det talats om i flera år. Det innebär att arbetsgivarna kommer att slåss om arbetskraften och att de som inte kan locka till sig anställda kommer att få problem. Dessutom innebär åldersstrukturen på den gotländska lärarkåren att ännu fler lärare behövs till våra gotländska skolor än till andra kommuner. Om inte Region Gotland hittar en dunderlösning som gör att lärare vill till Gotland och att de dessutom hittar en bostad så att de kan flytta hit lär vi få stora problem att upprätthålla en bra kvalitet på utbildningen.
För att spä på de utmaningar som BUN står inför kan vi ju nämna regionens ekonomi. I dagarna fick vi veta att Utbildnings- och arbetslivsförvaltningen räknat ut att de ekonomiska förutsättningarna för 2025 innebar besparingar på ungefär 44 miljoner kronor vilket omräknat blir omkring 100 tjänster.
Under tisdagen landade ett pressmeddelande från den rödblåa majoriteten, bestående av S & M. De har beslutat att BUN slipper det generella sparbetinget på 1 procent vilket i sig minskar sparkraven med 14 miljoner kronor.
Fint så, men det återstår ju 30 miljoner att spara in vilket kommer att bli tufft.
Jag misstänker att vi kommer att få se fler skolnedläggelser framöver. Om de följer de förslag som utredningen under förra mandatperioden hade till punkt och pricka vågar jag inte sia om, men när valrörelsen drar i gång under våren 2026 lär vi få höra hur några av de mindre seriösa oppositionspartierna tar tillfället i akt och häller salt i de sår som skolnedläggningarna skapat. Tänk då på att de partierna som utnyttjar tunga men nödvändiga beslut inte hade några egna förslag för att lösa den kris som den gotländska skolan hamnat i.
Och att S & M nu mildrar den ekonomiska kris skolorganisationen har är ett steg i rätt riktning, frågan är om det räcker?