För några veckor sedan genomförde länsstyrelsen en kontrollerad avbränning på Gotska Sandön. 20 hektar skog brändes av för att ändra livsvillkoren för både växter och djur. Eller som länsstyrelsen sammanfattade det – gynna den biologiska mångfalden.
Att en åtgärd genomförs för att gynna den biologiska mångfalden betyder emellertid inte att den är tillåten enligt artskyddsförordningen. Det går däremot att få dispens från förbudet om "dispensen behövs för att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter." Tills sådan dispens lämnas är åtgärden förbjuden. Länsstyrelsen tycks varken ha sökt eller fått dispens.
Länsstyrelsen har i stället bara lämnat in en anmälan om samråd. I regelverket för samråd står följande:
"Anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken skall vara skriftlig och åtföljas av en karta samt innehålla en beskrivning av den planerade verksamheten eller åtgärden. En anmälan skall även, i den utsträckning som behövs i det enskilda fallet, innehålla en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. Miljöbalken."
Möjligen finns någon bilaga till anmälan som länsstyrelsen inte tillsänt ledarsidan, om så inte är fallet saknas både karta och en bättre beskrivning. Det gör att det inte går att veta var detta ska göras och det går inte alls att veta vilka arter som berörs. Och nu är det för sent eftersom alla eventuella fågelbon och ungar är kremerade.
Om anmälan avser hela Gotska Sandön är det uppenbart att detta inte kan göras utan att skada fortplantningsområdet för någon fågelart, ty en naturvårdsbränning har ju till syfte att döda delar av vegetationen, vilket medför att vissa arter gynnas på andras bekostnad. Åtgärder som skadar fortplantningsområdet för någon fågelart är förbjudna även med Naturvårdsverkets tolkning av artskyddsförordningen.
I vilket fall som helst framgår det inte av länsstyrelsens anmälan om det finns fåglar eller andra fridlysta arter som kan påverkas negativt av bränningen. Det går därför inte att utifrån anmälan avgöra om en dispens hade behövts. Gotska Sandön är emellertid ett område med erkänt höga naturvärden. En skogsägare som vidtar åtgärder i områden med erkänt höga naturvärden hade behövt redovisa vilka arter som kan påverkas, och länsstyrelsen hade sannolikt inte accepterat om en skogsägare hävdat att det inte finns några fåglar. Att länsstyrelsen själv menar att det på 20 hektar, 200 000 kvadratmeter inte fanns en enda fågel är dock helt okej.
Länsstyrelsen gör alltså skillnad på egen och andras verksamhet. Länsstyrelsen har med långtgående krav och förbud hindrat verksamheter för att de inte skulle störa fåglarna. Sen bränner myndigheten själv upp 20 hektar skog mitt under den period som kallas naturens barnkammare.
Detta är inte enda tillfället den senaste tiden då myndigheter begått rejäla övertramp som om de begåtts av en vanlig människa hade inneburit kännbara konsekvenser. Nyligen visade det ju sig att vid ett av regionens VA-arbeten hade fem stenmurar och två diken förstörts, kraftiga körskador orsakats samt en uppställningsplats anlagts utan bygglov.
Hade en vanlig människa betett sig som länsstyrelsen och regionen hade den straffats. Det finns mycket dumt i både artskydd och biotopskydd, men ett minsta krav är att myndigheterna följer regelverket. Om nu länsstyrelsen och regionen också nu insett vilken snårskog det är hade det mest rimliga varit att efterlysa ändringar av lag eller praxis. Att bara strunta i reglerna minskar ju såväl andra markägares förtroende för myndigheten såväl som deras vilja att faktiskt följa reglerna.