Det dröjde inte länge efter mordet på Ing-Marie Wieselgren under Almedalsveckan, innan det framkom att Theodor Engström även hade andra tilltänkta offer. En av hans måltavlor var Centerpartiets partiledare Annie Lööf, som tilldelats ett målsägarbiträde inför rättegången mot Engström.
Planer på att mörda Centerpartiets partiledare är också planer på att mörda min partiledare. Inte i den meningen att jag planerar att överraska genom att komma ut som Centerväljare. Verkligen inte. Men förtroendevalda politiker i Sveriges representativa demokrati representerar på sätt och vis oss allihop. De representerar det svenska folket och ett planerat angrepp, ett planerat mord, på en av dessa representanter är också ett angrepp på demokratin, folket och nationen.
Vi har tyvärr andra erfarenheter från genomförda mord på framstående svenska politiker. En statsminister och att statsråd. Olof Palme och Anna Lindh. Två avskyvärda brott. Mord är alltid avskyvärda. Men det blir extra allvarligt när det handlar om mord som riktar sig mot hela vårt samhälle.
Det återstår att se hur domstolen bedömer å ena sidan mordet och å andra sidan det planerade dådet mot Annie Lööf. Kanske bedöms den utförda gärningen så hårt att det inte får stor praktisk betydelse, men det vore verkligen stötande om mordplanerna riktade mot en partiledare, i enlighet med de svenska principerna för påföljder, omfattas av den så kallade mängdrabatten. I så fall renderar planer på att mörda en svensk partiledare bara en marginell eller ingen extra påföljd.
Tyvärr har några framträdande socialdemokrater – inklusive statsråd – skämt ut sig genom att utpeka Sverigedemokraterna som upphovet till hotet mot Annie Lööf.
De har därmed själva gjort sig skyldiga till att förråa debatten på det sätt som de anklagar andra för.
I ett helt annat ämne så berättade Inspektionen för vård och omsorg (IVO) under fredagen, bland annat i en debattartikel i Dagens Nyheter, om resultatet av en stor granskning av äldreboenden och äldrevård.
IVO:s kritik är omfattande, efter att man tagit in enkätsvar från både boende och anhöriga och undersökt 53 000 hälso- och sjukvårdsjournaler från så kallade särskilda boenden i 283 av 290 kommuner. Ingen undgår kritik. Lägstanivån beskrivs som alldeles för låg, bristerna måste åtgärdas ytterst skyndsamt.
Vad har de undersökta äldreboendena gemensamt? Samtliga är kommunalt drivna.
Vore det inte bra om debatten om äldrevården slutade handla om att alla problem skulle bero på de äldreboenden som drivs privat på entreprenad? Detta ensidiga och missriktade fokus – framför allt från Socialdemokraterna – gagnar verkligen inte de äldre som behöver vård och omsorg.