Regeringen vill utreda ett nationellt tiggeriförbud, och även om ett beslut i frågan troligt inte kommer tas under mandatperioden så är det signalpolitik kring hur regeringen och Sverigedemokraterna känner kring fattigdom i Sverige. Och det är inga positiva känslor.
I samma veva kom det fram att experter dessutom vill göra det olagligt med 2 för 1-kampanjer i matbutiker. I en tid där barnfamiljer knappt har råd att sätta mat på bordet drabbar det också just de allra fattigaste.
Det blir sakta men säkert olagligt att vara fattig i Sverige.
En särskild utredare ska överväga för och nackdelar med ytterligare, hårdare åtgärder av tiggeri menar regeringen. Något som Sverigedemokraterna länge haft sina ögon på. Som en del av Tidöavtalet blir nu utredningen en sann dröm.
Länge har det diskuterats inom politiken, men vi har aldrig varit så här nära ett nationellt förbud tidigare. Man menar att personer som tigger befinner sig i en utsatt situation, men det är det organiserade, kriminella aktörerna bakom som man menar att man vill komma åt.
Men genom att förbjuda tiggeriet så förbjuder man inte fattigdomen – åtminstone inte i praktiken. Personer kommer fortsätta vara lika utsatta, även om vi inte ser det. Bara för att en vänlig kvinna inte längre sitter utanför en lokala Ica-butik i trasiga skor och alldeles för kalla kläder mitt i vintern, så lider inte hon mindre av att inte sitta där. Genom att osynliggöra ett problem så försvinner inte problemet. Det är att medvetet stoppa huvudet i sanden och blunda för något man vet är ett problem.
Det man hade velat se från regeringens sida i stället är förebyggande åtgärder för att se till att EU-medborgare inte hamnar i en sådan situation. Utåtriktade aktiviteter för att ta vara på den kompetens som dessa personer besitter.
Möjligheter till att få jobb, lägenhet och bli en aktiv del av samhället. Inkluderande verksamhet. Det är där allt krut bör läggas. Men förslaget handlar mer om att ”rensa upp” de delar i samhället som man inte tycker om att titta på.
I en liknande anda har experter från Karlstads universitet gått ut och menat att man ska förbjuda 2 för 1-kampanjer då det leder till att folk köper mer än vad man behöver, och matsvinnet därmed ökar. Det handlar om miljöperspektivet, vilket självklart är viktigt och vi bör inte slänga så mycket mat som vi gör i Sverige årligen.
Men, i dyrtider är det tondövt. 2 för 1-kampanjer kan vara räddningen för den stressade mamman med två jobb och två barn. Dyra räntor, dyra hyror, dyra livsmedel och löner som inte utvecklas i takt med den höga inflationen de senaste åren gör att 2 för 1 kan innebära skillnaden mellan att båda barnen får sig något i magen och att bara ena barnet får det.
Det är alldeles för tufft för människor att leva i Sverige i dagsläget. Det man dock i stället önskar skulle vara att butikerna ska sänka priset på utgående varor – vilket är ett superbra förslag.
Men även här hade man önskat insatser från regeringen. Subventionerade livsmedel och mindre fokus på producenten och företagen.
Hade fokus i stället legat på familjerna som behöver handla livsmedlen hade situationen i Sverige kunnat se väldigt annorlunda ut. Det är en missad chans för Kristersson, men visar också var regeringens prioritet ligger – och det är inte svenska folket.
Stor del av förslag som läggs fram kommer inte gynna de som drabbas allra hårdast – tvärtom. Det är inte en grupp man har i åtanke. Om det är avsaknad av empati eller en omvänd Robin Hood-diskurs är otydligt. Men det gynnar definitivt ingen att göra fattigdom olagligt i Sverige.