I rikspolitiken är det riktigt underhållande att se hur partierna i den blåbruna sörjan krumbuktar sig för att försöka behålla initiativet i debatten om brott och straff. Hur bra brottsbekämpningen än går, vill man försöka få väljarna att tro att regeringen inte gör något. Men sanningen är något helt annat.
Häromveckan uppmärksammades den föga smickrande undersökning som BRÅ gjort där dödsskjutningar i Sverige är anmärkningsvärt många internationellt sett. Sen 2000 är Sverige ensamt i Europa om att ha en ökning av dödligt våld med skjutvapen. Från en position rätt långt ner på listan ligger vi nu i toppskiktet. Något som aldrig kan accepteras. Men det som inte kommer fram när media rapporterar är att kurvan som ökat sen 2000 nu är på väg ner. Allt arbete som berörda myndigheter lägger ner och det jobb som regeringen gjort sen tillträdet 2014 börjar nu ge verkan.
Listan på lagändringar där straffsatsen ökats för att lättare komma åt den organiserade brottsligheten har aldrig varit så lång under en och samma regeringsperiod.
Den hårt kritiserade omorganisationen av hela polismyndigheten som samtliga partier var med och beslutade om börjar sätta sig på ett bra sätt. Andelen poliser som nu väljer att sluta minskar och vi ser hur poliser som lämnade yrket, när omorganisationen var som stökigast, återvänder.
Antalet nyutbildade poliser ökar stadigt tack vare regeringens beslut att utöka antalet platser på polishögskolorna. Att utbildningen dessutom genomförs på fler platser och att det är möjlig att till stor del studera på distans har också förbättrat möjligheterna för fler att utbilda sig till polis. Nu syns den satsningen i polisens arbete.
Nu är det inte bara polisen och övriga rättsväsende som behöver sätta in resurser för att bryta gängens framfart. Här behöver även andra samhällsfunktioner jobba tillsammans vilket görs i allt större utsträckning. När samhället tar ett gemensamt ansvar för att minska den grova brottsligheten ger det också resultat. Malmö är ett lysande exempel där skjutningarna minskat radikalt sen politiker och myndigheter beslutade sig för att tillsammans ta tag i den stora problematik som regionen hade.
Nu är det i Stockholm som de stora problemen finns vilket visar sig i statistiken och där behöver myndigheterna nu ta varandra i hand på samma sätt som man gjort i Malmö och sen lång tid tillbaka i Södertälje. Lyckas man med det även i Stockholm har vi kommit en bra bit på väg mot ett tryggare samhälle.
När polisen under förra veckan genomförde en mängd samordnade tillslag och frihetsberövade 155 tungt kriminella beskriver politiker och debattörer på den blåbruna sidan det nästan som ett misslyckande. I sin iver att alltid kritisera regeringen hamnar nu polisens fantastiska internationella samarbeten i skottlinjen för kritiken. När brottsligheten har blivit internationell och gränsöverskridande måste polisens arbete också ske över nationsgränserna. När gängledare dirigerar sina kumpaner från solstolar i varmare länder och då dataservrar är fysiskt belägna utomlands kan inte svensk polis agera på egen hand. Tillfällen att infiltrera kriminellas informationsnätverk som dyker upp av en slump kan ske även i Sverige, men när det sker i andra länder kan det knappast ses som ett svenskt misslyckande.
Vi ska väl istället vara glada över det fina internationella samarbetet svensk polis har genom Europol och egna direkta kontakter. Ett samarbete som nu gett ett fantastiskt resultat.
Allt annat än glada verkar partierna i det nya högernationalistiska blocket vara. Istället gör de alltför att sprida villfarelser om den s-ledda regeringen. Något som blir svårare ju fler problemområden regeringen checkar av som fixade. Jag finner de blåbrunas försök som rätt roande då jag hör hur det skramlar högre och högre, ju tommare deras retoriska tunnorna blir.
Avslutningsvis vill jag rodnande framföra mina ursäkter till Ronnie G Lundin för felstavningen av hans namn i gårdagens tidning. Förlåt Ronnie.