Det brukar sägas att en förhandling där bägge parterna var lika missnöjda efteråt är en bra förhandling. Jag ser hellre att bägge parter är så nöjda som möjligt då en förhandling med bara förlorare inte löser de problem som skulle lösas. När politiker tar fram en budget och omsätter sin politik i pengar bör det finns många i de egna leden som är nöjda. Visserligen är den budget som nu lagts till riksdagen en förhandlad budget, men som jag skrev tidigare bör det finns någon som är nöjd annars löser den inte de utmaningar som finns. Efter offentliggörandet av Svantessons första budget som finansminister uppfattar jag bara missnöje. Vad man tycker om något som sker handlar mycket om de förväntningar man haft.
Utifrån detta resonemang förstår jag att många av de som lade sin röst på något av de partier som nu styr riket nu är missnöjda. Maken till snabb reträtt från givna vallöften har jag aldrig sett maken till.
Bränslepriserna sänks med några ören mot utlovade tiotalet kronor. Inte ens det undantag från energiskatterna som högerpartierna i våras tvingade den s-ledda regeringen att ansöka om till EU, tänker högerpartierna nu införa trots att EU gett klartecken.
Elpriskompensationen för den kommande vintern skulle redan varit klart, men lyser med sin frånvaro. Sänkningen av skatten på ISK-konton blir inte av och istället sker det en höjning då den följer statsräntan. De 20 miljarderna de pratades om till rättsväsendet blev också en tummetott. Vi ser också uteblivna satsningar på välfärden och en miljöpolitik i brant utförsbacke.
Timbros VD och den före detta MUF-ordföranden, Benjamin Dousa, är både besviken och förvånad. Han går till och med så långt att han kallar budgeten för socialdemokratisk, vilket i hans marknadsliberala kretsar är en kraftig svordom. Till DN säger Dousa ”Det är väldigt lite marknadsliberala reformer i den här budgeten över huvud taget”.
Bensinupprorets grundare, Peder Blohm Bokenhielm, anser att de blivit förda bakom ljuset. Han har själv uppvaktat samtliga partiledare i de fyra partier som förhandlat den budget som nu lagts och alla har gett löften om kraftigt sänkta priser om de vann valet. Till DN säger Blohm Bokenhielm ”Så fort de kom till makten sket de i vallöftena”.
Från vänster kommer kritik mot uteblivna satsningar på välfärden. Sveriges kommuner och regioner, SKR har beräknat sina medlemmars behov av ökade statsbidrag till upp mot 20 miljarder kronor. I budgeten finns en satsning på 6 miljarder, vilket lär innebära mycket tuffa tider för skola, vård och omsorg.
Den kompetensbrist som bland annat Coronakommissionen larmade om inom äldreomsorgen tog S-regeringen på allvar och införde äldreomsorgslyftet. Det tar nu Kristersson som statsminister i Åkessons regering bort efter 2023. Så blev det med den satsningen på de mest utsatta av våra äldre.
Elektrifieringen har varit högerns svar på klimatkrisen. En viktig del i den är övergången från bensin eller diesel till eldrivna fordon. Regeringen vill bygga ut laddinfrastrukturen, vilket är smart, men samtidigt tar man bort den elbilsbonus som ger upp till 70 000 till den som köper en elbil. Men inte nog med det, de fyra partierna i Tidölaget river samtidigt upp den reformering av reseavdraget som alla partier utom SD var för så sent som i somras. Istället höjer man reseavdraget för de som tar sin diesel/bensinbil till jobbet.
Ingen bonus för den som köper en elbil och inget reseavdrag för den som köper eller redan kör en elbil. Så vem ska ladda bilen i alla laddstolpar som ska byggas landet runt?
Vi har dessutom hör att regeringen tar pengar från järnvägsunderhållet för att istället underhålla vägnätet. Är det någon som ens tror att Sverige kommer att klara utsläppskraven med den politik som den nytillträdda regeringen driver. Det skulle i så fall vara om de stramar åt skogsbrukets möjlighet att avverka skog och på så sätt ökar de så kallade kolsänkorna.
Men målet att sänka transporternas utsläpp med 70 procent lär ju vara kört med den här politiken.
Vad tycker då jag om budgeten? Mycket var ju känt sen innan. Jag är glad, av samma orsak som Benjamin Dousa är besviken, att vi slipper nya tokliberala experiment. Men jag är också orolig för framtiden då den svenska miljöpolitiken ser ut att haverera. Dessutom kommer välfärden utsättas för ett stålbad vilket även skett med en S-ledd regering om än i mindre omfattning, då det världsekonomiska läget drastiskt minskat reformutrymmet.
Men vi visste redan i våras, när valrörelsen drog i gång, att reformutrymmet skulle vara begränsat, trots det lovade högerpartierna guld och gröna skogar till väljarna om de fick leda landet efter valet. Om vi nu väljer att återanvända ett av Ebba Busch uttalanden kan vi säga att de fyra partierna med ”berått mod” vilsefört stora delar av landets befolkning.
Att oppositionen är missnöjd med budgeten är helt i sin ordning, men att regeringen lägger en budget som får skarp kritik även från Svenskt Näringsliv och dess tankesmedja Timbro, är förvånande. Men det som är det allvarligaste är alla svenskar som nu känner sig grundligt lurade av de vidlyftiga vallöften som gavs.
Finns det ens någon som är nöjd med regeringens budget?