Jag fick lite hjärtsnörp när jag läste det debattinlägg som Skogsstyrelsen skickat in för publicering, som summering av det gångna årets bekämpning av almsjukan på ön. En text där varningsklockorna ringer för 2025.
Det gjorde ont i skogshjärtat när jag insåg vad Skogsstyrelsens folk i fält upptäckt vid återbesök på platser där det fällts sjuka almar på Gotland.
Somliga verkar ha tagit lätt på den ansträngning som behövde göras med det smittade almvirket efter fällning. Det är plågsam läsning.
I stället för att ha kapats till ved eller flisats för värme så hade de avverkade träden på vissa platser blivit kläckcentraler för den skalbagge som hjälper till att sprida smittan och almdöden. Gode frid. Den barnkammaren för almsplintborren skulle ju stängas. Men nej. I stället för att smitthärdarna blivit effektivt destruerade fick än en gång almplintborren hjälp av människan för sitt fortsatta klafsande med smitta mellan sjuka och friska almar.
Den fick ju hjälp med flytten till Gotland, i något vedlass, för hit har den inte flugit själv. Men nu får det vara slut på hjälpsamheten. Sjuka träd måste hanteras, inte bli liggande.
Man vill ju bara vråla nej, nej, nej!
Det är lätt att förstå att markägare kan vilja behålla det vackra virket, eller värmen som stammarna kan skänka, istället för att bara destruera. Men att somliga markägare inte förmått hantera de infekterade träden rätt skapar problem.
I maj 1971 rasade almstriden i Stockholm. Protesterna mot ”rivningshysteri och betongpolitik”. Demonstranter klättrade i almarna i Kungsträdgården och slog sig ner under träden, för att skydda dem från att fällas och ge plats åt en ny tunnelbanestation. Striden gällde 13 almar. Eller kanske 15, uppgifterna går isär.
På Gotland står almstriden om drygt 2 miljoner almar som riskerar att försvinna. Har vi fattat vidden av den förlusten?
Just nu övervintrar almsplintborren i godan ro. Det ligger vuxna larver i de angripna almarna.
De kommande månaderna är därför avgörande för om almsjukan på Gotland ska hejdas eller explodera.
Skogsstyrelsen avslutar 2024 med ett oroväckande inlägg om hur almdöden riskerar att breda ut sig på Gotland. Somliga läsare måste inse att det är hög tid att ta itu med den där traven av almstockar som verkligen inte fick bli liggande.