Vänsterpartiets krav på en folkomröstning om Nato, bryter mot den svenska säkerhetspolitiska traditionen. Aldrig tidigare har Sverige folkomröstat om säkerhetspolitiska beslut. Beslut som att stå utanför Nato, att inte skaffa kärnvapen, att gå in i bilateralt samarbete med USA, att delta i Kosovo och Afghanistan, att radikalt rusta ned försvaret, att avskaffa värnplikten och att ändra den säkerhetspolitiska doktrinen från neutralitet till att bygga säkerhet tillsammans med andra. Alla dessa beslut och vägval fattades utan särskilda omröstningar.
Ett skäl att låta de redan folkvalda besluta i frågor om säkerhetspolitiska avtal som Natosamarbete är att viktiga delar av beslutsunderlagen inte kan komma alla medborgare till del. Riskbedömningar, underrättelseinformation, vissa avtal, försvarsplanering med mera, måste vara hemliga och kan inte spridas utanför en liten krets. Som väljare måste vi lita på att våra folkvalda handlar i vårt intresse. Precis som med de flesta frågor i en representativ demokrati.
Om Sverige nu höll omröstning om Nato skulle valrörelsen och debatten bli måltavla för främmande makts vilja att påverka. Det kan vi vara säkra på eftersom främmande makt försöker att påverka oss redan i nuläget. I debatten kring Nato cirkulerar mängder av uppgifter som vi vet inte är sanna. Som påståendet att Sverige skulle tvingas bli värdland för kärnvapen, trots att varken Norge eller Danmark är det. Eller att vi skulle tvingas sända trupp till krig där USA deltar. Sådana krav på Natoländer har inte ställts under tidigare konflikter och ingår inte i försvarsalliansen. Argumenten känns dock igen från Kalla kriget då sovjetisk propaganda letade sig in i den svenska politiken.
Hur en Natodebatt skulle låta fick vi förresten en försmak av redan när partiledaren Nooshi Dadgostar intervjuades om Vänsterpartiets förslag i SR Nyhetsmorgon 28/4. Hon varnade för att Sverige skulle tvingas bidra till bombningar i Turkiet och sända sina unga män och kvinnor till slagfältet. Det är en barock retorik som saknar verklighetsförankring, men som spelar Putin i händerna.
Förutom påverkansförsök och fejk news är tidsaspekten en viktig anledning till att undvika en folkomröstning. En sådan skulle kräva tid och risken finns att vi missar det fönster som nu har öppnats. Den skulle ge främmande makt mer tid till att försöka påverka och hota oss. En del av effekten i det politiska spelet om Ukraina skulle gå förlorad, liksom kraften i det gemensamma agerandet med Finland. Vi bör passa på att gå med tillsammans medan Ryssland har fullt upp i Ukraina. Vi kan inte vara säkra på att Ryssland går försvagat ur konflikten. Möjligheten att få garantier från våra demokratiska grannländer kanske inte kommer tillbaka. Sverige skulle stå ensamt som allianslöst i Norden och Östersjöregionen. Det skulle öka vår utsatthet. Varför angriper Ryssland Ukraina och inte de betydligt mindre och sämre rustade baltiska staterna? Svaret är förstås att de senares Natomedlemskap avskräcker.
Vänsterpartiets önskan att fördröja Natoanslutningen handlar mer om partiets gamla reflexer från kalla kriget än om omsorg om svensk säkerhet.