Den lokala politiska debatten hettar till då och då när det finns stora frågor som det är lätt att tycka till om.
Som nu med frågorna kring regionens stöd för bygge av nytt badhus och ny ishall. Det är väldigt lätt att säga nej och tycka att pengarna kan användas "till annat". Glesare är det med tvärsäkra åsikter om hur dilemmat, som kvarstår, ska lösas.
Svårare är det också, för de flesta, att sätta sig in ärenden som påverkar våra liv så mycket mer. Som översiktsplanen Vårt Gotland 2040. Där sätts förutsättningarna för det mesta av livet på vår ö, som hur och var det ska byggas.
Här har både politiken och medierna ett ansvar att göra dessa viktiga frågor intressanta och begripliga för gemene man. Det som saknas är resurser för detta och den högst oklara "vinningen" av att lägga resurser på ett sådant arbete.
För folkbildningen och samhällsnyttan vore det dock långsiktigt en mycket god investering.
Det finns inte mycket tråkigare än politiska referat där avsändaren i hög grad använder formuleringar ur beslutsunderlag som knappast lockar fram nån nyfikenhet eller förståelse. Kryddade med politiska slagord från valrörelsen: "Så tar vi ansvar för Gotland". "Så förändrar vi Gotland – på riktigt" eller "Så för vi Gotland framåt".
Min naiva och utopiska dröm är att vi skulle ha ett pågående politiskt samtal i offentlighetens ljus där alla med politiska uppdrag återkopplade till väljarna hur de förvaltar sitt mandat. Inte minst för att det skulle göra politiken begriplig och intressant.
Jag är till och med helt övertygad om att det skulle ge mer tillbaka än att visa ett intensivt intresse för väljarna bara några veckor vart fjärde år med paketerade slogans och fagra löften.
Det har aldrig funnits bättre möjligheter att på väldigt enkla sätt kommunicera med medborgarna/väljarna. Jag kanske är tjatig men jag vill ännu en gång framhålla Lars Thomssons (C) korta, kärnfulla och pedagogiska veckorapporter under sina fyra år i Sveriges riksdag.
Var och en ofta intressant men det stora värdet låg i kontinuiteten och en uppenbar vilja till dialog.
Alla partier håller givetvis på med medborgardialog på ett mer direkt plan. Man gör studiebesök, har möten med olika teman, svarar på mejl och telefon.
Det jag efterlyser är mer en offentlig arena. Att politiken och politikerna hörs mer av egen kraft, inte alltid filtrerade genom nyhetsvärdering och vad som för dagen är mest intressant.
Huvudsaken är att man strävar efter dialog, inte att ”komma ut med sitt budskap” eller "sätta en bild".
Det finns många gotlänningar som har politiska uppdrag av olika slag men de som hörs och syns är oftast samma handfull, oavsett fråga.
Det finns plats för fler röster. Speciellt i tiden mellan val då många väljare har mer tid att lyssna än i det hysteriska bruset fyra veckor före val.