Ledare: 15 miljarder kronor mer till EU får Sverige betala

För första gången på flera månader träffas nu EU-ländernas stats- och regeringschefer i ett toppmöte i Bryssel. De ska diskutera främst två ekonomiska frågor. 
Den ena är den återstartsfond på 750 miljarder euro som var i svensk debatt apropå besöket från Spaniens premiärminister Pedro Sánches. 
Många krafter i EU, som flera medlemsländer, vill ha en stor del av det som bidrag och inte lån. Det talas om 500 miljarder i en bidragsdel och 250 miljarder i en lånedel.
Sverige vill helst att allt ska vara lån. Nu är det 5 200 miljarder kronor i bidrag som ser ut att bli verklighet. Blir fonden av den storlek som nämns kan Sverige få betala 190 miljarder kronor i upplåning och avbetala på det. Fördelat på drygt 30 år blir det att (av-)betala i snitt drygt sex miljarder kronor per år för Sverige. 
Den andra ekonomiska delen är EUs långtidsbudget. Den är på sju år 2021-27 och ligger på 1 100 miljarder euro. Kopplat till det kan Sveriges medlemsavgift i EU komma att stiga, från nu 39 miljarder kronor per år till 48 miljarder. En ökning med nio miljarder eller 23 procent. 
För Sverige kan kostnaderna för EU öka med drygt 15 miljarder kronor per år. Det är ganska mycket. 
Man ska komma ihåg att de två borgerliga partierna i januariavtalet, C och L, vill inte att Sveriges skattekvot ökar. Den är nu cirka fyra procentenheter lägre än 2006 och åren före det. Det motsvarar runt 130 miljarder kronor per år i skatteintäkter som Sverige hade haft årligen om skattekvoten varit samma som innan Reinfeldtregeringens tid.
Skatter har sänkts också i linje med januariavtalet, som borttagna värnskatten från i år som var på höga inkomster och var sex miljarder kronor per år.
De borgerliga partierna och Sverigedemokraterna vill att försvaret ska få mer anslag än de höjningar det beslutats om. Flera andra områden, som kommunerna med verksamheter som äldreomsorg och skola, och regionerna och dess sjukvård, kan behöva mer i statsbidrag. 
Att få alla dessa ökade kostnader att gå ihop med sänkta skatter och oförändrad skattekvot blir svårt. På kort sikt löses problemet med ökad upplåning, budgetunderskott och ökad statsskuld till följd av upplåning gjord av staten.
Sverige som halverat statsskulden från drygt 70 procent 1994 till cirka 35 procent 2019 har råd att öka den på kort sikt i några år. 
I EU har Sverige argumenterat för att när Storbritannien lämnar måste budgeten i EU minskas i motsvarande grad. Många andra EU-länder ser det däremot som att de ska ha fortsatt lika mycket i bidrag från EU även om Storbritannien och dess medlemsavgift försvinner. 
Med den logiken blir en del länder, som Sverige, tvungna att betala mer till EU. 
En stor mängd motsättningar finns mellan EUs länder och regeringar. Polen och Ungern vill inte ha villkor, av typen att respektera rättsstatens regler, för att få medel ur återstartsfonden. 
Andra länder, som Tjeckien, vill inte medge att länder som Sverige får rabatt på sin medlemsavgift, och tycker att fokuseringen på klimatfrågan är för stor och mer fokus bör vara på att gynna traditionell industri som är i EUs länder. 
Sverige, Nederländerna, Danmark, Österrike och delvis Finland är, som nämnts i debatten, mot att EUs återstartsfond ska dela ut mycket pengar i bidrag och vill ha mer, helst allt, i lån. 
Det är inte bra att det måste förhandlas om avgifter till, och utgifter inom, EU på det sätt som sker nu. Men eftersom EU inte har rätt att beskatta, det gör medlemsländerna, blir det förhandlingar om pengar av de slag vi ser nu.