Jag såg dokumentären om Alf Svensson i SVT. Han var partiledare i 31 år, ett rekord. Hans parti, Kristen Demokratisk Samling, bildades 1964. En orsak var att kristendomsundervisningen i skolan skulle ersättas av religionsundervisning. KDS var emot det.
Andra orsaker fanns också. Många av de som engagerade sig i KDS var emot abort. Abort blev dock lättare att göra i Sverige från mitten av 70-talet. Lewi Pethrus, ledare i Pingströrelsen, var initiativtagaren till att bilda KDS. Birger Ekstedt var partiets första ledare. Partiet fick i flera val runt två procent av rösterna och hade motvind i vänstervindarna runt 1968.
Efter Ekstedt blev Alf Svensson partiledare 1973. Under bådas ledartid talades det från borgerligt håll om att en röst på KDS var bortkastad, eftersom partiet hade liten chans att komma in i riksdagen och riskerade dra bort röster som främst skulle ha gått till borgerliga partier och kunnat avgöra val. Socialdemokraterna gynnades av att KDS fanns.
Från valet 1973 kom rösterna på KDS att bli avgörande. En borgerlig valseger skulle antagligen kommit då om inte KDS funnits. Talet om den bortkastade rösten upprepades till 1982. I folkomröstningen om kärnkraft 1980 var KDS tillsammans med Centerpartiet och VPK för Linje 3, som ville avveckla kärnkraften på tio år.
Efter att ha misslyckats att komma in i riksdagen i 20 år, med Alf Svensson som partiledare i drygt tio av dem, inledde KDS en valsamverkan med Centerpartiet inför valet 1985. En av de kändisar KDS fått att engagera sig i partiet, Björn Gillberg 1982, hoppade av då.
KDS fick dålig utdelning på valsamverkan med C, bara ett mandat för Alf Svensson i Jönköpings län. De kommande tre åren satt han i riksdagen och lade många motioner i syfte att profilera partiet. Det gav dock inte utdelning i ökat stöd till fyra procent.
I valet 1988 var det ingen valsamverkan mellan C och KDS. KDS nådde ändå sitt bästa stöd dittills på nästan tre procent men missade riksdagen.
I valet 1991 fick KDS vara med i SVT:s tv-debatt inför valet tack vare bra opinionssiffror och kom in i riksdagen på 7,1 procent, mer än en fördubbling sedan 1988. Partiet kom även in i den nya borgerliga fyrpartiregeringen, ledd av Carl Bildt (M). Den var dock i minoritet och beroende av att nya högerpopulistiska partiet Ny Demokrati inte röstade emot dess förslag.
I ekonomiska krisen 1992 ville Svensson ogärna släppa vallöftet om vårdnadsbidrag för förälder att vara hemma med barn. I praktiken fick han släppa det. Men det kom att införas i mandatperiodens slut 1994, på 2 000 kronor i månaden för barn ett till tre år. Det togs bort av nya S-regeringen 1995.
KDS stod för Kristdemokratiska Samhällspartiet 1987 till 1995. Sedan var partinamnet Kristdemokraterna, KD. 1994 klarade KDS sig precis kvar i riksdagen med 4,1 procent. 1998 gjorde dock KD och Alf Svensson sitt bästa val på nästan 12 procent.
Hade han lyckats ena de borgerliga partierna och Miljöpartiet hade han kunnat bilda regering då för de fem fick 175 mandat mot 174 för S och V. Här kan frågas om en politiker som fått kämpa som underdog för ett litet parti kan förmå att växla om och som statsminister leda en gruppering av partier som har majoritet i riksdagen.
Dokumentären tar inte upp det utan ebbar ut efter valframgången 1998. 2004 slutar Svenssons som partiledare, men är Europaparlamentariker 2009-14, vilket nämns.
Dokumentären visar ett livslångt värv som politiker för en person och som fått göra stora uppoffringar med att behöva vara ifrån sin familj, paradoxalt trots att politikerns politik går ut på att sätta familjen i centrum. Det påtalas också i dokumentären.
Alf Svensson är ovillig att prata om vad han tycker om KD nu, lett av Ebba Busch. Mellan raderna kan uttydas att han i alla fall inte gillar den restriktiva flyktingpolitiken.