I den första omgången av presidentvalet fick tre kandidater tillsammans över 70 procent av rösterna: den sittande presidenten Emmanuel Macron, Jean-Luc Mélenchon långt ut till vänster och Marine Le Pen från nationalistiska Nationell samling.
De båda kandidaterna från landets historiska statsbärande partier fick bara drygt sju procent av rösterna – tillsammans. Socialdemokraterna och högerpartiet Les Républicains har imploderat. Så sent som 2012 vann socialdemokraternas kandidat François Hollande presidentvalet, och så sent som 2017 kom Les Républicains kandidat François Fillon på tredje plats med 20 procent av rösterna, trots att hans kampanj kantades av ifrågasättanden av hans vandel.
Men tripolariseringen yttrar sig inte enbart i att de enda partier som har några realistiska anspråk på presidentämbetet står oerhört långt ifrån varandra. Den visar sig också i påfallande stora skillnader mellan generationerna.
Hade 18-34-åringarna fått bestämma själva, hade vänsterkandidaten Mélenchon vunnit valet. Hade 35-64-åringarna avgjort, hade Marine Le Pen kommit etta. Först i åldersgruppen 65+ finns ett betydande stöd för Emmanuel Macron – här vann han hela 41 procent av rösterna. Opinionsmätningar visar också andra tydliga skiljelinjer – stödet för Mélenchon är större i stora städer medan stödet för Le Pen är större på landsbygden, till exempel.
Vad tripolariseringen däremot inte är ett uttryck för, är organisering eller partimobilisering. Opinionsmätningarna som gjordes före valet visade på ett mycket stort missnöje bland väljarna med hur valrörelsen hade gestaltat sig. Väljarna tvingas rösta på kandidater som de i stor utsträckning ogillar.
Enligt en rapport från tankesmedjan Fondapol uppger hela 80 procent av väljarna att de har litet eller inget förtroende för de politiska partierna. Det finns en viss överlappning mellan intentionen rösta på Le Pen och sympatier för proteströrelsen Gula västarna. Men än mer påfallande är att fyra av tio väljare uppger att de inte står nära något parti eller någon politisk strömning.
Och bara tio procent uppger att de står nära det parti vars företrädare enligt opinionsmätningarna kommer att väljas om till fransk president, Emmanuel Macrons parti La République en marche.
”Tripolariseringens” baksida blir nu allra tydligast för vänsterkandidaten Mélenchons väljare, en ansenlig del av väljarkåren som nu har att välja mellan en mittenkandidat och en kandidat långt ut till höger. Men ett omvänt dilemma hade lika gärna kunnat drabba Le Pens väljare.
Bland de yngsta väljarna, i åldersgruppen 18-24 år, uppgav mer än hälften att de skulle rösta på en av protestkandidaterna. Och nog vore det konstigt om inte de märkvärdiga resultat som ”tripolariseringen” producerar inte i sig också bidrar till ökande frustration i väljarkåren.