Under den näst sista dagen av Almedalsveckan var det Jimmie Åkessons tur att hålla tal. Han inleder talet med att berätta om Socialdemokraterna som om det hela vore en barnbok. Det hela känns inte bara barnsligt, utan också lite löjligt. Under trettio polariserande minuter rabblar han upp ett fåtal punkter av de hundra som han har med sig, som han vill förändra för att Sverige ska passa Sverigedemokraterna. Åkessons punkter kantas inte minst av rasism, ett vi och dem-tänk och grunden till folkrättsbrott.
Efter talet höll Feministiskt Initiativ en aktion - ”Ut med rasisterna, in med feministerna!” ropar de klädda i rosa tröjor med samma budskap. Gotlands ordförande för SD är även där och knuffar en av aktivisterna. Deras partiledare Teysir Subhi kommenterar att SD:s rasism inte bara är våld mot människor som är icke-vita, utan att det också handlar om att man delar in svenskar i ett tydligt vi och dem. Det spelar ingen roll hur länge man är här, för man måste vara vit invandrare för att få plats i deras Sverige. Och hon har en poäng.
Aldrig har Åkesson slängt en känga efter de vita amerikaner eller engelsmän som kommer hit och efter tjugo år fortfarande vägrar prata svenska. Detta trots att Åkesson tydligt i sitt tal hävdar att om man inte vill anpassa sig och lära sig språket så är man inte välkommen hit. Aldrig har han uttryckt att man ska minska invandringen från anglosaxiska länder. Utan det har alltid handlat om religion och hudfärg för honom. Men det hela paketeras i diplomatiska termer och kläs i skräddarsydda mörkblå kostymer för att dölja det egentliga budskapet.
Längre ner på gatan, i SD-kvinnornas tält skyltar deras kampanj ”Nej till sosse-feminism”. Deras ordförande Linda Lindberg menar att man inte ifrågasätter feminism i sig – utan att det är en huvudfråga som ingen kan förneka då det handlar om att män och kvinnor ska vara jämställda. Men de vill se mindre statistik.
Socialdemokraterna fokuserar för mycket på exempelvis jämställda bolagsstyrelser. I stället vill SD att feminismens fokus ska ligga på en stark och trygg förlossningsvård, mer forskning på sjukdomar som drabbar främst kvinnor, och ett ordentligt skyddsnät för kvinnor som faller offer för våld. Kan det vara så att SD-kvinnorna menar att de vill ha en bättre välfärd som kantas av feminism? Det som socialdemokratin bygger sin grund på? Kampanjen blir aningen förvirrande.
En av de saker som Åkesson också nämner under sitt tal är att man ska välja vilka som "får" komma till Sverige och inte. Han verkar glömt bort att det enligt folkrätten är en grundläggande rättighet alla människor har - att söka asyl. En stat kan inte bestämma vilka som kommer hit eller inte på förhand. Men det mest oroväckande måste ändå vara den 100-punktslistan som nämns i talet och som publiceras på deras hemsida.
Listan nämner att man vill dumpa våra kriminella till fängelser i andra länder - där vi inte har någon insikt i om tortyr eller andra brott mot mänskliga rättigheter förekommer.
Listan fortsätter att ge kalla kårar.
Man vill införa biometriska register över utländska personer som befinner sig i Sverige. Man vill införa visitationszoner, dra in sociala rättigheter, riva upp samordningsnummer, göra inre utlänningskontroller och återkalla uppehållstillstånd för familjemedlemmar till kriminella. Även om personen inte har något med kriminalitet att göra. Personer som är kritiska till Sveriges system ska inte få vara kvar här - trots att det är en viktig del av att delta som aktiv medborgare i en demokrati. De vill också införa "jourklasser" - så att invandrarbarn inte ska gå i samma klasser som övriga elever. Förslagen är många. Och de är riktigt obehagliga. Nästan som något från rasbiologins tid.
I teorin verkar SD:s feminism, tagen ur sin kontext, vilja bidra till kvinnors välfärd men tillsammans med listan blir det tydligt att det bara är vissa kvinnor som kommer inkluderas. Hur det skulle vara bättre än sosse-feminismen som inkluderar alla kvinnor, oavsett hudfärg och religion är för mig helt obegripligt.