Företrädare för Amnesty, Civil Rights Defenders och Greenpeace tar på DN Debatt aktivistorganisationen Återställ våtmarkerna i försvar. (23/9) De menar nämligen att de straff aktivisterna riskerar efter sina aktioner med bland annat hindrad trafik i Stockholm är alldeles för hårda och hotar rätten till demonstrationer och civil olydnad. De har fel.
Det finns absolut tillfällen då civil olydnad har ett berättigande. En förutsättning är dock att dessa utförs med omdöme. De självrättfärdigande excesser som Amnesty, Civil Rights Defenders och Greenpeace nu avhandlar är inte omdömesgilla.
Först och främst saknar de kontext och mottagare. Att kedja fast sig i ett träd som riskerar att fällas gör det tydligt vad man vill. Likaså att bryta mot tydligt inskränkta rättigheter, till exempel Rosa Parks, eller att protestera vid eller utanför ett fenomen eller myndighet man anser har fel. Hur stoppad trafik på E4 genom Stockholm förmår de hindrade trafikanterna att bygga fler våtmarker är desto mer oklart.
För det andra, som organisationerna själva lyfter fram, ingår det i civil olydnad att stå för sitt brott och ta konsekvenserna. Här har många av de aktivister som under året åtalats svikit sina principer. De har förvisso vidgått att de brutit mot lagen, men försökt komma undan straffansvar genom att med hänvisning till att planeten brinner hävda nöd. Det är inte att stå för vad man gjort. Tvärtom.
För det tredje grundar sig aktivisternas ofog på att de vet bättre än alla andra. Det är de som med moralisk överlägsenhet räddar världen och ett ovetande samhälle genom att med hänvisning till grundlagen störa samhället. Ett synsätt som dock saknar stöd i grundlagen då vi sedan Axel Oxenstiernas dagar haft ordningen att staten och dess myndigheter, inte aktivister, är de som är bäst skickade att bevaka gemensamma intressen. Till exempel att världen inte går under. Då det ändå är något odemokratiskt att sätta sig över beslut i folkvalda församlingar krävs allvarliga skäl för att civil olydnad ska vara okej.
Det grundlagen däremot ger stora friheter till är demonstranter. Alla får säga sitt, men det finns inget som säger att det prompt måste ske mitt på E4. Och om de ändå vill hålla till på motorvägen står det dem fritt att ansöka om detta hos polisen.
För det fjärde bygger att stoppa trafiken på en total avsaknad av sakkunskap. Det finns hos landets markägare ett stort intresse för miljöåtgärder som våtmarker. De främsta anledningarna att fler sådana inte skapas är för lite finansiering, för komplicerad tillståndsprocess, regelkrångel och dålig myndighetsutövning. Om vi nu har för få våtmarker beror det alltså på myndigheter och lagstiftning. Inte på att Stockholmstrafikanterna kommer fram i tid.
Sorgligt nog hotar aktivisternas behov av uppmärksamhet och planlösa kverulerande den civila olydnad som faktiskt har ett syfte och ett berättigande. Därför har Amnesty, Civil Rights Defenders och Greenpeace fel. Aktivisterna på E4:an ska straffas. Inte ursäktas.