Orsaken till förslaget, att öka försvarsbudgeten till två procent, är självklart det drastiskt förändrade säkerhetsläget i Europa efter Putins invasion av Ukraina.
Socialdemokraterna fortsätter därmed sin upprustning av försvaret om än i en upptrappad takt. När försvarsbudgeten når 2 procent av BNP har de S-ledda regeringarna i det närmaste fördubblat den sen 2014. Då lämnade Reinfeldt och Borg efter sig ett kraftigt nedbantat försvar med en budget som uppgick till bara 1,1 procent av BNP. Alltför att kunna genomföra alla de skattesänkningar de gjorde. Den nedbantade försvarsbudgeten ledde till och med till att Reinfeldts försvarsminister Mikael Odenberg avgick då han inte ansåg sig kunna fullfölja sitt uppdrag.
De S-ledda regeringarna har från 2015 bland annat öppnat och bemannat ett flertal regementen och återinfört värnplikten från den törnrosasömn som Reinfeldt försatte den i. Återuppbyggnaden av försvaret är något vi, om inte annat, kunnat se här på Gotland.
En höjning av försvarsbudgeten till två procent av BNP måste också finansieras. Vi pratar ju inte om ett tillfälligt krispaket utan om en varaktig höjning. Här blir det intressant att följa partiernas vägval. Den S-ledda regeringen har genom finansminister Mikael Damberg fört fram tankar om skattehöjningar. Utifrån det jag sett har oppositionen, som sen länge krävt en höjning av försvarsbudgeten, inga andra förslag än att dra ner på annat. Vad och hur verkar de vilja mörka till efter valet vilket i sig ger mig lite dåliga vibbar. Vi vet ju hur borgarnas prioriteringar slår mot de som samhället borde värna.
Jag tror vi kommer att få se en valrörelse som påminner om den 2002. En valrörelse där välfärden sätts i centrum. Ska satsningarna på försvaret gå före högre pension och bättre skola, vård och omsorg eller kan det vara läge att höja skatterna för de som har det bäst ställt.
När det gäller ett svenskt inträde i Nato, förekommer det märkliga kommentarer om proryska uttalanden från Statsminister Magdalena Andersson. Hur vi än vänder och vrider på oss är säkerhetsläget i Europa kraftigt förändrat efter Putins invasion av Ukraina. Tillsammans med det hotfulla tonläget vi hör från ryskt håll har regeringen en svår balansgång framför sig. Innan man vet vilket håll man ska gå åt måste man stå still. När man väl bestämt sig är det också oerhört viktigt att man startar balansakten vid absolut rätt tillfälle.
Något som Alexander Stubb, före detta statsminister i Finland och partiledare för liberalkonservativa Samlingspartiet, också uttalat vid minst två tillfällen de senaste veckorna. Stubb är uttalad Natovän men anser trots det att det nu är fel läge för både Sverige och Finland att ansöka om Natomedlemskap. Stubb är tydlig med att timingen är a och o för både Finland och Sverige.
Utifrån den otålighet som de svenska Natovänliga partierna nu uppvisar är jag mycket tillfreds med det sätt den Socialdemokratiska regeringen sköter frågan. Regeringen står stadigt fast vid den beslutade säkerhetspolitiken, men lämnar samtidigt alla dörrar öppna för en snabb förflyttning om och när det skulle behövas.
Det är så man styr ett land i orostider.