”Älgarna demonstrerar, älgarna har fått nog”. Så börjar en känd barnvisa från 1974. Och kanske är det dags igen för älgarna att ta till plakaten. Den svenska älgstammen befinner sig i fritt fall.
Det är något som inte minst märks nu när älgjakten har dragit i gång i norr. I de flesta områden har älgen minskat väsentligt. Förra året sköts 63 000 djur. Det är en snabb nedgång bara jämfört med 2020 då antalet var 83 000.
Den snabba minskningen har lett till att SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, kommer att rödlista älgen. Rödlistning innebär inte att en art är utdöende, men att den minskar på ett sätt som är ohållbart.
Rödlistningen borde vara det slutliga beviset på det många sagt i flera år. Nämligen att den svenska älgförvaltningen inte fungerar. Det är också den förklaring SLU ger. Det skjuts för många älgar. Den nuvarande förvaltningen – eller snarare reglerade avskjutningen – låter inte stammen återhämta sig.
Det bakomliggande problemet är att markägarna fick större inflytande över kvoterna i det nya älgförvaltningssystem som infördes för tio år sedan. Framför allt de stora skogsbolagen har pressat på hårt för att minska älgbeståndet. Syftet är att minska betesskadorna på skog. För att behålla sina jaktarrenden har många jaktlag skjutit fler älgar än vad markerna har tillåtit. När kalvarna blivit färre har många kompenserat med att skjuta äldre djur. Då snabbas minskningen på radikalt.
Skogsbolagens offensiv mot älgen kommer i ett läge när arten redan är pressad. Vargens återkomst till skogarna har ökat rovjurstrycket. Klimatförändringarna drabbar älgen som gynnas av ett kallare klimat. Och konkurrensen från annat klövvilt minskar tillgången på mat. Just maten är redan från början begränsad eftersom skogsbruket minskat tillgången på tall och bärris.
Klart är att balansen i älgförvaltningen är satt ur spel. Aktörerna har inte förmått att vikta olika intressen mot varandra. Älgstammens minskning är nu ett politiskt och nationellt problem.
Älgen är viktig för Sverige, socialt och ekonomiskt. Socialt är den betydelsefull på landsbygden. Älgjakten är en hemvändarhelg på många orter. Att vara med på älgjakten blir en anledning att ha kvar banden till hembygden i urbaniseringens tidevarv. Älgskötseln är också grunden både för annan viltvård och för jaktlagsstrukturen. Det är mycket som förändras på småorter om älgen försvinner.
Ekonomiskt är älgen betydelsefull inte bara genom jakten. Den är också en turistmagnet. Inte minst som symbol för ett land med stora naturvärden. Turismens betydelse är redan stor på många orter och den kan utvecklas mer. Inte minst när det nu ser ut som att andra européer kommer att kunna turista relativt billigt i Sverige.
Ryktet om att älgen blivit sällsynt och att stammen mest består av unga och klena djur skulle skada Sverige som turistland. En högkrönt älgtjur är Sverigebilden på fyra ben. Den urspårade älgförvaltningen måste hanteras. Uppmaningen går till regeringen. Till skillnad från i barnvisans värld kan älgarna inte demonstrera själva.