Orsaken är så klart inget att glädjas åt men det är ändå lite plåster på såren efter månader av elände och befarad kollaps av gotländsk samhällsekonomi.
För Visby verkar sommaren ha varit över förväntan men ändå långt under de normala nivåerna. Att många, inte minst gotlänningarna själva, upptäckt de gotländska landsbygderna är en positiv konsekvens av påbud om hemester och att undvika onödiga resor.
Detta beror mycket på den starkt ökade aktiviteten i sociala medier för att marknadsföra och informera, samt besökarnas lyckliga vittnesmål och bilder från allt de besökt och upptäckt. Ännu en lärdom att ta med sig in i tiden efter corona.
En annan viktig insikt som kommer i och med att fler rör sig på landsbygden är att behovet av trafiksäkerhetshöjande åtgärder uppmärksammas av fler.
Krokiga och smala vägar är inte anpassade för dagens trafik och det saknas också helt konsekvens i hastighetsbegränsningar där vägar med tämligen god sikt har samma hastighetsgränser som krokiga och smala vägar. Vi har exemplet längs väg 148 där Trafikverket nu satt upp fartkameror, vilket verkar vara enda sättet att få vissa att sakta ner, men där det verkliga behovet är att bredda och räta ut den hårt trafikerade vägen.
Detta har också utlovats av de så kallade Peter Larsson-pengarna, en av få (?) konkreta åtgärder för norra Gotland som utlovades för att kompensera regeringens intrång i Ojnare-procesen. Fartkamerorna ska alltså inte ersätta dessa insatser.
Men det finns fler löften som somliga befarar ska gömmas i långtidsplaner och utredningar.
I Landsbygdskommittén enades samtliga riksdagspartier kring 75 förslag för att stärka Sveriges landsbygder. Hittills har 3 av de 75 förslag genomförts. De som krävde minst insatser.
Ett av de mest effektiva förslagen som skulle göra stor skillnad och sannolikt även minska statens kostnader är att ändra reseavdraget. Utgångspunkten borde självklart vara att avdraget ska vara avståndsbaserat. Det är ju totalt orimligt att staten ska ersätta åkande i egen bil där tillgången på kollektivtrafik är god på samma villor som när personer i glesbygd kan tvingas köra många mil i bil varje dag för att komma till jobbet.
Det finns många bra och effektiva förslag av kommittén och nu måste partierna också aktivt driva att de ska genomföras. Kommitténs förslag får inte bli en hyllvärmare och alibi för att politikerna "gjort något".
Förra sommaren hölls en debatt i riksdagen om landsbygdens villkor på initiativ av Centerpartiet. En debatt som inleddes med att alla partier konstaterade att landsbygdspolitiken måste upp på agendan och att alla partier medverkat till den nedmontering av offentlig service som pågått i flera decennier.
Men sedan ägnade man debatten åt allt som skiljer partierna åt och hur dåliga förslag de andra partierna lägger i allmän politik och hur dessa försämrar för landsbygden.
Det finns så klart ännu mer att göra och självklart påverkar ett partis allmänna politik om till exempel äganderätt och beskattning landsbygden.
Men nu finns det 75 färdiga förslag som alla partier är eniga kring. Börja med att gemensamt driva igenom dessa så är mycket vunnet.