Enligt statistiken är Gotland med sina 605 bilar per tusen invånare faktiskt biltätast i Sverige. Statistik ska dock tas med en nypa salt. Något som inte minst märks nu när många års motarbetande av människors bilåkande fått så stora konsekvenser att kraven på skattelättnader, minskad reduktionsplikt och kompensation inte längre går att ignorera.
Trots att kritiken i stort sett alltid framförs av landsbygdsbor eller av omtanke om dessa, bemöts den med konsekvent med att sänkta bränsleskatter eller kompensation skulle gynna rika män i Danderyd och Täby.
Enligt statistiken har nämligen bilarna i Stockholm längst årlig körsträcka. Detta tas sedan som inteckning för att skattesänkningar bara gynnar rika stockholmare. Som att det är värt att låta landsbygdsbor lida för att säkerställa att stockholmare inte får det bättre.
Argumenten vilar dock på en uppenbar feltolkning av statistiken. Huruvida denna är oavsiktlig eller medveten går givetvis inte att säga, men en ledtråd torde stå i att bland det allra första som står att läsa i statistiksammanställningen är att denna inte tar hänsyn till var fordonen körs. Alla de mil en bil rullar, oavsett om det är stad eller land, bokförs där bilens formella ägare har sin adress.
Detta innebär alltså att många av de mil leasingbilar körs ute i landet registreras på Stockholmsbaserade finansbolags och bankers adresser. Detta är förvisso inte ett problem förrän bilmotståndarna bara tittar på sammanställningen i stället för att faktiskt titta närmre på siffrorna.
Nästan 60 procent av Solnas personbilsflotta ägs av juridiska personer. I Stockholms kommun finns det mer än 3 000 traktorer, mer än 2 000 snöskotrar och nästan 2 200 fyrhjulingar. Det finns enbart i Stockholm även 62 000 lätta lastbilar. Om tolkningen att lättnader för bilägarna enbart skulle gynna rika stockholmare är korrekt äger fyra procent av stockholmarna, oavsett ålder, en släpvagn.
Det är alltså den fordonsflotta vars formella ägare finns i Stockholm som körs längst. Inte stockholmarna, och i synnerhet inte Danderydsborna. När det enligt statistiken finns nästan fyra gånger så många traktorer som bussar i Stockholms kommun torde även de mest inbitna bilmotståndarna inse att statistiken inte går att använda som de vill.
Och även om det varit så att stockholmare gynnats av sänkt bränsleskatt är detta inte ett argument mot att underlätta för landsbygdsbor. Det finns många familjer där bilen är en förutsättning för ett fungerande liv. Riktiga människor som måste använda bilen för att ta sig till jobbet, skolan, fritidsaktiviteter och affären. De förtjänar verkligen inte att bekämpas. Feltolkad statistik och motarbetande kommer inte sätta fler landsbygdsbor på bussen. De kommer snarare hamna under den. Bilmotståndarna är ute och cyklar.