(Det här är en ledare från Gotlänningens ledarsida, oberoende centerpartistisk.)
En reporter från SR Godmorgon Världen besökte nyligen Gotland för att skildra hur coronakrisen "delade ön". Hon intervjuade folk som reste hit trots att alla avråds resor som inte är absolut nödvändiga.
Reportern hade också pratat med företagare och personen som står bakom Facebook-gruppen "Stoppa färjan".
Gotland skildrades som delat i två läger. Det ena vill ha stopp för allt resande och det andra anser att alla som vill ska få åka hit som vanligt.
Såna förenklingar och vurm för att hitta svartvita konflikter att skildra förekommer i medier varje dag. Alla håller på med det men det är först när det är vi själva som tvingas in i för eller emot som vi reagerar.
Vi är många som inte är vare sig för eller emot stopp för resor till vår ö, jag vågar påstå att vi är en majoritet.
De som står bakom Facebook-gruppen har tillåtit en djupt olycklig attityd med aktivistiska inslag som gör att det är svårt att ta dem på allvar. I botten ligger dock samma budskap som myndighetrena står bakom: ingen ska resa till Gotland om det inte är absolut nödvändigt. Samma restriktioner som gäller hela landet.
Stoppa färjan-sympatisörerna påstår att "tusentals" personer struntade i restriktionerna och åkte till Gotland över påsken ändå. De utgår från att resandet pågår som vanligt medan alla fakta talar för motsatsen.
Motparten i konflikten som skildras i SR anser att vi måste sluta prata om att folk inte får åka hit. Att det är förkastligt att sprida budskap om att besökarna inte är välkomna.
Det blir motstridiga budskap. För de är ju inte välkomna. Just nu. Det är exakt samma budskap som besöksnäringen själv sprider: alla är vanligtvis välkomna till Gotland men inte just nu.
Myndigheterna har fullt upp med att hantera alla de praktiska konsekvenser som coronapandemin för med sig. Man ska kunna ta hand om alla som behöver vård, man behöver bearbeta all information och hur den ska kommuniceras till allmänheten.
Man behöver arbeta utifrån olika scenarion utan att ha en aning om vilken verklighet man lever i om en vecka, eller ens några dagar.
Man har dagliga presskonferenser och uppdaterade hemsidor. Det finns ingen annan information för landets olika delar, alla lever vi efter samma regler, samma scenarier, samma rekommendationer. Det som skiljer är var i pandemins process vi befinner oss.
Det ligger ett stort ansvar på oss själva att hålla oss informerade och uppdaterade och ta egna beslut och initiativ kring hur vi själva och/eller våra företag och organisationer hanterar krisen på bästa sätt.
Man hör då och då krav från olika grupper att just de behöver en egen kanal för specialformulerad information. Andra efterlyser lokala strategier som dagligen ska kommuniceras till allmänheten.
En strategi kan inte tas fram lite på en höft. Den måste grundas på fakta och ha tydliga mål. Formuleringarna måste vara hållbara. Ett sådant arbete skulle ta enorm kraft och stora resurser som behövs till annat just nu.
Dessutom skulle strategin vara inaktuell i samma stund den var klar.
Information finns. Sen är det upp till var och en hur vi använder oss av den för att möta krisen på bästa sätt tillsammans.