Regionens ekonomi är nu för tiden den stora frågan när vi kommer till den lokala politiken. Inflation, pensioner och en regering som inte ser sjukvårdens behov är några faktorer som gör stora avtryck på regionens ekonomiska förutsättningar. Lägg även till de strukturella förutsättningar som Gotland har utifrån läget mitt i Östersjön, förutsättningar som beräknas kosta regionen omkring 300 miljoner per år, så har vi en så kallad perfekt storm.
När resultaten i delårsrapport 2 nu kommuniceras ut ser vi hur illa regionens ekonomi far så här mitt i stormen, även om det blivit bättre sen april då delårsrapport 1 släpptes.
I delår två prognostiseras underskottet för regionen att hamna på 264 miljoner kronor på helåret. Det är 47 miljoner bättre än den årsprognos som beräknats i delår 1 som då låg på ett minus på 311 miljoner.
Samtidigt är det viktigt att påtala att avvikelsen mot budget blir 137 miljoner utifrån prognosen. Detta då det lades en minusbudget på 127 miljoner för 2024.
Som vanligt är det verksamheterna som genererar underskotten. På årsbasis prognostiseras det att nämndernas gemensamma underskott hamna på 164 miljoner kronor. Något som är 19 miljoner bättre än den prognos som fanns med i delår 1.
Nu är en prognos inte mer än just en prognos och inte ett facit. Jag tänker främst på skillnaden mellan förra årets prognos i delår 2 och det facit som levererades i och med bokslutet. I prognosen förutspådde man ett underskott för nämnderna på 159 miljoner kronor, men när facit kom var underskottet hela 241 miljoner.
Förhoppningsvis är den minskning av underskotten som vi ser från delår 1 till delår 2 en trend som bibehålls även under årets sista månader. Vi vet dessutom att inflationen minskat vilket bland annat innebär lägre pensionskostnader. Förutom inflationen så har regionens arbete med att minska inhyrningen av personal slått väl ut.
En fråga som ofta kommer upp i debatten är antalet anställda inom regionen. Vid en genomgång av ett antal årsberättelser ser jag att den frågan inte är särskilt het. Oavsett färg på det politiska styret har antalet anställda sakta men säker ökat.
Och även om den borgerliga sidan av oppositionen ofta för fram krav på att minska antalet anställda ser jag att det kravet inte ens fullföljs när de själva har makten. Förutom när det gäller att privatisera olika verksamheter och på det sättet flytta den kostnaden från ett konto till ett annat.
Vi visste att det skulle komma två eller tre riktigt svåra år på grund av inflation och regeringsskifte. Inflationen höjer priset på det mesta och medför dessutom att kostnaderna för det gamla utgående pensionssystemet kommuner och regioner sitter med ökar med enorma summor. Att i de läget samtidigt ha en regering som genomför ett paradigmskifte där välfärden sätts på undantag ger ju djupa hål i Region Gotlands ekonomi som vi nu ser.
Försöken från våra gotländska politiker att uppmärksamma rikspolitiken på Gotlands speciella förutsättningar har hittills bara sått några frön.
Regeringspartierna inklusive Sverigedemokraterna lägger hellre pengar på att skicka ut invandrare än att ge den gotländska sjukvården rätt förutsättningar att klara av att erbjuda likvärdig sjukvård. De ser hellre att sjuksköterskan får lägre skatt än fler arbetskamrater.
Jag har också svårt att ställa mig i den socialdemokratiska kören som hyllar Socialdemokraternas skuggbudget. Visserligen lägger S som sig bör mer pengar på välfärden, skandal vore det annars, vilket även gynnar regionen ekonomiskt, men några extra pengar till Gotland ser vi inte röken av. Visserligen öronmärks delar av totalförsvarets medel till att bygga ett beredskapssjukhus på Gotland, men det bygget ger inte öns sjukvård mer pengar nästa år.
Då har Centerns politiker på ön lyckats bättre med sina argument gentemot moderpartiet. C ger i sitt budgetförslag Gotland 200 miljoner kronor i ett ö-tillägg. Till P4 Gotland förklarar Centerpartiets ekonomisk-politiske talesperson Martin Ådahl att Gotland ”är den ö-region vi har i Sverige och den måste vi ta ansvar för”.
Jag har ännu inte tagit del av samtliga riksdagspartiers budgetförslag så det är inte helt otroligt att fler partier än Centern väljer att hörsamma Region Gotlands nödrop.
Men det hjälper föga då de fröer som såtts i Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna inte verkar gro.
Vi får i stället låta vår förhoppning stå till att trenden håller i sig och att det prognostiserade underskottet för 2024 fortsätter att minska. För en prognos är bara en prognos även om den säger mycket.