Mannen som misstänks för mordet på Donnersplats har befunnits psykiskt sjuk av den utredning som gjorts. Han är inte den första och lär inte vara den sista psykiskt sjuka som ger sig på andra människor med uppsåt att skada eller döda. Några av de dåd som gjorts i skolor de senaste åren har också utförts av personer som haft psykiska problem i en eller annan omfattning.
Frågan som borde ställas är hur dessa personer hade kunnat fångats upp av de skyddsnät vi har, eller borde ha. För frågan är också om de befintliga skyddsnäten blivit för grovmaskiga eller om det helt saknas skyddsnät för dessa personer.
Bilden som sakta växer fram runt den misstänkta Almedalsmördaren ger en bild av en enstöring och den bilden är inte unik. Många av de mördare som utfört attacker på skolor eller andra delar av samhället har kunnat göra det utan att väcka uppmärksamhet i förväg. Ofta män eller pojkar som dragit sig undan och inte tagit någon plats när de befunnit sig i grupper. Exempelvis i skolan. På fritiden har de hållit sig för sig själva, ofta med olika forum på nätet som enda sällskap.
Jag upplever att skolan ofta tar tag i de som är utåtagerande, men inte de som sluter sig i sig själva. I alla fall så länge deras skolresultat håller tillräckligt hög nivå. Stökiga elever stör ju alla i klassrummet och elever med dåliga resultat fångas upp när proven rättas, men vem ser de som mår dåligt men inte visar det utåt?
Och hur vet man att den tillbakadraga ens mår dåligt. Att dra sig undan för sig själv kan ju vara den personens sätt att kunna må bra. Alla enstöringar är inte sjuka och få är så pass sjuka att de vill attackera lärare, elever, skolan eller hela samhället. Så hur fångar man då upp den lilla andel som kan bli en fara för både sig själv, omgivningen och samhället?
Jag tror att en stor del av lösningen kan hittas i en bra elevhälsa som i sin tur har bra kontakter med ungdomspsykiatrin. Men även andra vuxna i skolan bör ha bra kunskap om barn och ungas hälsa, och dessutom ha ett bra samarbete med elevhälsan.
Det är egentligen märkligt att så många lösningar på samhällets största utmaningar faller tillbaka på en bra skola med vuxna som ser barnen och en elevhälsa som lever upp till de hårda krav vi borde ställa.
Allt från gängbrottslighet via terrorbrott och vidare till utanförskap kan bekämpas med en fullvärdig skola. För att vi ska hamna där behöver vi ta tillbaka den demokratiska styrningen av skolan. Det ska inte gå att spara in på de viktiga resurser som barn och ungdomar behöver för att få en bra start i livet. Det ska inte heller gå för skolor att välja bort barn av ekonomiska skäl.
Först då kan vi bygga ett skyddsnät som har bättre förmåga att fånga upp barn och ungdomar som är i behov av stöd och därmed även den minimala andel av potentiella mördare.