Bättre vore att dessa hårda tag riktas mot dem som är förtjänta av dem istället för att kollektiv straffa alla utifrån, oftast, en och samma gemensamma faktor: de är födda i ett annat land.
Att det inte är människorna det är fel på utan våra system och kontrollfunktioner står klart i så många sammanhang. Straffade personer som dömts till utvisning kan utan problem stanna kvar i landet, medan människor som lever med långt högre ambitioner och rättspatos än mången svensk, de ska ut.
Personer med kompetens som Sverige skriker efter utvisas för att de inte tagit ut rätt antal semesterdagar eller för att de anses tjäna för litet och underförstått då, lever på olagliga inkomster.
I går kunde vi läsa om 23-åriga Joudy Alomar från Syrien. Hennes dröm är att utbilda sig till socionom, ett yrke där det råder mer eller mindre akut brist i vårt land. Men nya reglerna (hårdare tag!) tvingar henne att hoppa av utbildningen.
Hon får nämligen inte plugga under sin tid i väntan på permanent uppehållstillstånd som hennes man och barn har. Hon måste försörja sig själv och då duger det inte att studera, inkomsten från CSN räknas inte.
Hur fyrkantiga kan svenska regler bli? Varför ska Joudy tvingas sitta och rulla tummarna istället för att bidra till samhället genom att utbilda sig? Hon får inga jobb eftersom hon inte har utbildning eller erfarenhet.
Är det värt 100 hederliga människors möjligheter att skapa sig ett nytt liv för att kanske komma åt en eller två som missbrukar systemet?
Tillfälliga uppehållstillstånd är också en konsekvens av de hårdare tagen mot flyktingar. De ska inte tro att det går att få uppehållstillstånd bara genom att låta en familjemedlem fly med risk för sitt liv för att sen få återförenas med sin familj i det nya landet. Så lätt ska det inte gå att bli en del av det svenska samhället.
Joudys tillfälliga uppehållstillstånd ska omprövas om två år. Istället för att utbilda sig och förbereda sig för att kunna ta ett jobb som färdig socionom ska hon tvingas gå arbetslös för att det finns krav på att man ska försörja sig själv.
Det är lätt att bli smått galen när man försöker förstå hur någon tänkt.
Joudy och hennes familj kommer från Syrien. Ett land som var som vilket som helst innan Assads bomber började falla även om det fanns stora regionala skillnader inom landet. Det fanns sex statliga universitet och 19 privata universitet.
I dag bombas ett annat fungerande och därtill demokratiskt land sönder av Ryssland. Flyktingströmmarna från Ukraina har inletts.
Hur ska vi möta dem? Med hårdare tag eller med den medmänsklighet vi själva skulle önskat i samma situation?