Privatiseringen av välfärden har av dess ivrare alltid beskrivits som en valfrihetsfråga. Medborgarna ska kunna välja allt från barnomsorg, via skola och pensionsförvaltare till det boende man vill tillbringa sin sista tid på.
Så har även den privatisering av Hemses bägge äldreboenden marknadsförts trots att valfriheten på södra Gotland minskade i och med privatiseringen. Från att ha valfrihet, visserligen kraftig begränsad, att välja mellan två äldreboende i regionens drift och två privata alternativ, Sudergården och Hattstugan, kan Sudrets äldre numera bara välja mellan privata alternativ.
En minimal ljusning kunde ses i valfrihetstunneln i och med det utgående kontraktet med Attendo på Sudergården, som genom att regionen tog över verksamheten i egen drift skulle utöka valfriheten. Nu ville alliansen och SD i socialnämnden inte se den lösningen, men ett minimalt ljus fanns för att ett annat privat alternativ skulle kunna bli möjligt.
Men för en vecka sedan, 9/6, släcktes även det ljuset då Attendos anbud vann upphandlingen av Sudergården och socialnämnden beslutade att ge den privata storkoncernen ett nytt avtal för minst fyra år till från och med september 2023. Nu kan Sudrets äldre välja mellan fyra privata alternativ, tre Attendoboenden och Hattstugan.
Nu är valfriheten inom öns äldreomsorg kraftigt begränsad då platser erhålls där det för tillfället finns plats. Rätten till en plats på ett särskilt boende är ju också något som prövas utifrån behov. Så när man väl får ett beslut som ger en rätt till en plats på ett säbo/äldreboende är man i så stort behov av omsorg att man inte bör avvakta tills ”rätt” boende får en vakans. Även om rätten att tacka nej till erbjudet boende kan utnyttjas hur många gånger som helst enligt nuvarande regelverk.
När det gäller Hattstugan är möjligheten än mer begränsad då de, precis som övriga säbon med ramavtal, bara nyttjas vid behov. Det vill säga när platserna på regionens egna och upphandlade är fyllda, blir det aktuellt med placering på ett boende med ramavtal.
Så i princip har våra äldre på södra Gotland numera valfriheten att välja mellan tre säbon som alla drivs i Attendos regi. En valfrihet som Kim Jong-un hade uppskattat.
Det är dags för privatiseringsivrarna att lägga undan valfrihet som en orsak till privatiseringarna. Vi ser ju att det i slutändan inte är något de tar hänsyn till ändå. Det som blir märkligt är att borgarna och Sverigedemokraterna tillsamman gör allt de kan för att krossa olika former av offentliga monopol, samtidigt som de själva ser till att skapa privata monopol.
Så monopol är i sig inget problem för borgarna, utan problemet måste helt enkelt vara att offentligt drivna verksamheter inte genererar vinster till privata företag.
Nu har det systemskiftet gått så långt att pendeln slagit över till en välfärd fylld av privata monopol. Och den valfrihet som borgarna skyllt privatiseringen på har ätits upp av stora välfärdskoncerner.
På Gotland har borgarna och Sverigedemokraterna i valfrihetens namn privatiserat regionens äldreboenden så långt att valfrihet på Sudret numera påminner om valfriheten i Nordkorea.