Ledare: Allmänna arvsfonden är inte längre försvarbar

Det sägs ofta att politik handlar om prioriteringar. Politiker som behöver ge dåliga, om än kanske nödvändiga, besked uttalar detta så ofta att det nästan blivit en floskel. Men det gör den inte mindre sann. För det är ju sällan som sänkta anslag, stora nedläggningar eller dramatiska skattehöjningar genomförs med glädje. Snarare handlar det om att den som bestämmer har valt att prioritera något annat.

Men ibland uppstår problem som ställer alla prioriteringar på ända. Den här våren har det blivit smärtsamt uppenbart att upprustningen av försvaret är ett sådant. Kostnaden väntas bli enorm och det råder delade meningar om hur den ska täckas. Från vissa håll menar man att nya skattehöjningar kommer att bli nödvändiga, medan andra tror att ekonomisk tillväxt och budgetprioriteringar är tillräckligt. På kort sikt verkar den huvudsakliga lösningen bli lån. Detta efter att regeringen beslutat att låna 300 miljarder kronor som ska gå till försvarssatsningar fram till 2035 (SVT 26/3).

I en debattartikel i Expressen (9/4) presenterade Jimmie Åkesson, Alexander Christiansson och Matheus Enholm från Sverigedemokraterna ett annat intressant förslag i samma fråga. De föreslår att Allmänna arvsfonden läggs ner och att tillgångarna ska gå till försvaret. Fonden har idag i uppdrag att förvalta arv från avlidna som saknar arvingar och testamente. Medel från fonden delas ut som projektstöd till ideell verksamhet, främst för barn och ungdomar.

Vid slutet av 2023 hade fonden totala tillgångar på 14,2 miljarder kronor (Kammarkollegiet 22/2-24). Det är ingen avgörande summa i en försvarssatsning som väntas kosta flera hundra miljarder, även om den självklart inte är obetydlig. Fondens totala intäkter på 1,3 miljarder kronor samma år bleknar också i jämförelse med statens årliga försvarskostnad på 143 miljarder. 

SD-förslagets betydelse för försvarssatsningen är begränsad, men det finns andra viktiga skäl till varför Allmänna arvsfonden borde läggas ner. För trots att syftet med fonden är gott verkar dess verksamhet inte fungera särskilt väl. Genom åren har den finansierat flera projekt av tveksam karaktär och fonden har återkommande fått kritik för bristande uppföljning. 

År 2022 avslöjades att en av fondens handläggare hjälpt en förening söka medel, samtidigt som den granskades för kvinnoförtryck (SVT 25/1 -22). I höstas kom det fram att föreningsledare i Malmö använt fondens pengar till märkeskläder och utlandsresor (SVT 14/11-24). Det borde inte hända med några offentliga medel, allra minst med medel som kommer från dem som lämnat oss. Pengarna behöver användas med mer försiktighet, särskilt eftersom vi inte vet vad den avlidne själv hade velat använda sina sista pengar till.

Kritiken har gått så långt att Riksrevisionen förra året föreslog att fonden avvecklas och att arvlösa pengar istället skulle gå direkt till statsbudgeten (5/3 2024). Så gör man i de flesta andra europeiska länder och Sverige skulle göra klokt i att ta efter. Genom statsbudgeten går pengarna tillbaka till hela samhället, men utan någon styrning som kräver ett antagande om vad den avlidne själv hade velat. Vare sig det antagandet leder till att pengarna går direkt till försvarsbudgeten eller till enskilda projekt med undermålig kontroll.