Det samlade underskottet för Region Gotlands politiska nämnder för budgetåret 2015 landade på 101 miljoner kronor. Trots att det bara var två nämnder som gjorde minusresultat.
Den rödgröna majoriteten, som då styrde regionen, drog igång ett systematiskt arbete för att få bukt på underskotten. De undersökte verksamheterna för att hitta områden där det var både möjligt och lämpligt att dra åt svångremmen. Slutligen beslutades det om ett treårigt sparpaket på 170 miljoner kronor där nämndernas sparkrav från början var tydliga under hela sparperioden. Något som gav bra möjligheter att jobba långsiktigt.
När sparpaketets effekter undersöktes av Arkwright visade det sig att besparingarna uppfyllts till 85 procent. En av orsakerna var det treåriga sparpaketets tydlighet där nämnderna kunde arbeta målmedvetet och långsiktigt.
Det som gör en lite ledsen är den höga debatt-ton som de borgerliga haft sen krisåret 2015. Trots ett lyckat sparpaket och ett fantastiskt arbete av alla, från politikerna i nämnderna till samtliga medarbetare inom regionen, har det påståtts att det behövs bättre styrning och ledning. Värst var det för ledningen av hälso- och sjukvården. Från borgerligt håll krävdes att nämndens ordförande Stefaan De Maecker (MP) skulle avgå och en av de första åtgärderna som den centerledda politiska ledningen vidtog var att sparka hälso- och sjukvårdsdirektör Maria Dalemar.
Nu ser vi resultatet av det nya ledarskapet. Deras sparpaket på 200 miljoner kronor har ingen tydlighet och ger inte heller nämnderna någon möjlighet att planera långsiktigt. Det är med andra ord inte speciellt märkligt att prognosen för nämnderna, utifrån delår 1, ligger på minus 194 miljoner kronor. Nu kan 75 miljoner av dessa härledas till coronakostnader, men kvar finns ett prognostiserat resultat för nämnderna på minus 119 miljoner kronor. 18 miljoner mer i underskott än krisåret 2015. Men den nya politiska ledningen har inte bara lyckats med konststycket att skaffa sig ett rejält underskott, nu har man även en prognos där alla nämnder utom en, barn och utbildningsnämnden, går back.
Hade de borgerliga politikerna påklätt sig en betydligt ödmjukare hållning under sin tid i opposition hade jag inte raljerat som jag gör. Men högmod går före fall. Och en budget som läggs utifrån teoretiska principer framför ekonomisk verklighet går sällan ihop. Men som jag brukar beskriva det är en budget inget annat än en kvalificerad gissning. Det viktiga är resultatet, och nu ser de av regeringens stödåtgärder som är riktade till kommuner och regioner ut att rädda ett positivt resultat för regionen. Men om borgarnas egen retorik skulle användas skulle man lugnt kunna hävda att det är ett helt nytt ledarskap som behövs.