Det föds allt färre barn i Sverige, en nedåtgående trend sedan år 2010. Men det som oroar är det som kallas “summerat fruktsamhetstal”, ett tjusigt uttryck för att beskriva antalet födda barn i relation till antalet kvinnor i barnafödande åldrar. Inte sedan mätningarna började år 1749 har det varit så lågt, enligt SCB (SVT 22/3).
Men problemet i sig är inte nytt. På 1930-talet var det ekonomiska läget i Sverige allvarligt på grund av den lågkonjunktur som drabbat västvärlden. Hög arbetslöshet, trångboddhet och undermålig bostadsstandard var några av anledningarna som ledde till lägre nativitet. Det summerade fruktsamhetstalet var då 1,8.
År 1934 skrev makarna Alva och Gunnar Myrdal boken “Kris i befolkningsfrågan” som lade fram förslag om olika stöd till barnfamiljer. Fri sjukvård, gratis skollunch, förmånliga bostadslån, subventionerade hyror och bättre bostäder var några av idéerna, tillsammans med grundtanken att det patriarkala familjesystemet behövde försvinna. Bägge föräldrarna skulle jobba utanför hemmet och under tiden skulle barnen placeras på en institution med utbildad personal. Tio år senare sågs effekterna med en fertilitet på 2,7 barn per kvinna.
I dag är det sannerligen kris i befolkningsfrågan igen, så vad gör vi nu? De reformer som infördes på 30-talet svarade på 30-talets utmaningar. Varför sjunker nativiteten trots fri sjukvård, gratis skollunch och bägge föräldrar som förvärvsarbetar?
Paradoxalt nog är en del av de faktorer som på 30-talet ansågs vara svaret på frågan som i dag kan anses vara en del av orsaken. Kvinnors yrkesverksamhet och ökade utbildning har till stor del bidragit till att senarelägga bildandet av familj och åldern för första barnet är nu över 30 år för både män och kvinnor. Bostadsmarknaden i storstäderna gör det samtidigt svårt för ungdomar att flytta hemifrån. Ju senare en kvinna beslutar att skaffa barn, desto kortare blir tidsramen vilket i sin tur har en inverkan på antalet barn.
I stället för fler eller högre bidrag, finns det dock andra sätt att ge incitament till familjer att skaffa fler barn. Det handlar om att ge skattemässiga fördelar till de som har barn, där tre barn eller fler ger ökad effekt. På sikt ger det en stabil anledning till större familjer, och eftersom den svenska modellen är två förvärvsarbetande föräldrar är det därtill ett bra sätt att se till att de får behålla mer av sin inarbetade inkomst.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) borde snegla på Frankrike, ett land som ligger på första plats i fertilitet av alla EU-länder och som tillämpar skatteavdrag för skattebetalare med barn. Om fokus ligger mer på avdrag och mindre på bidrag kan en skattereform även ge arbetslinjen en knuff.