Så var man då igång efter en ovanligt lång, men behövlig, semester. En höst, vinter och vår utan längre ledighet och en vår där coronapandemin nog har tärt på oss alla hade tagit på energin. Trots den ovanligt mjuka övergången från jobb till ledighet, då det inte blev någon Almedalsvecka, gick första veckan åt till att varva ner och komma bort från jobbtänkandet. Förra veckan blev då istället en vecka att börja tänka sig in skrivandet igen. Men veckorna däremellan har jag haft möjlighet till eftertanke.
En vecka som inte är igång som vanligt trots att tiden är inne är Medeltidsveckan. Men till skillnad från Almedalsveckan har Medeltidsveckan inte tagit ett sabbatsår på grund av corona och omöjligheten att samla större skaror än 50 personer. Medeltidsveckan har istället skapat en ”digital plague edition” som de själva valt att kalla den digitala satsning som man gör i år. På nätet har man skapat en digital marknadsplats, digitala medeltidskrogar, kurser och föreläsningar via appar och direktsända corona-anpassade evenemang. Jag tror Medeltidsveckan gjort rätt.
En av orsakerna till att Almedalsveckan inte tog steget att skapa en digital vecka var att det skulle riskera veckans framtid. Något som bland annat Jesper Skalberg Karlsson (M) gett uttryck för. Risken man såg var att den digitala plattformen skulle ta över och att resandet till Gotland, för att fysiskt besöka Almedalen nästa gång en riktig Almedalsvecka är möjlig, skulle minska.
Som jag ser det nu var det nog ett misstag. Medeltidsveckans digitala satsning knyter än starkare band till veckans besökare. Intresset för det som medeltidsveckan står för och förmedlar upphör ju inte för att världen har drabbats av en viruspandemi. Om man inte tar till vara på det intresset riskerar man att de intresserade hittar nya vägar för sitt engagemang.
Vecka 27, då Almedalsveckan skulle ha ägt rum, såg vi en hel del digitala evenemang som tog till vara på en del av det politiska intresset som annars är Almedalsveckans dragplåster. Det var seminarier som skulle ha ägt rum på plats i Visby, men också helt nya evenemang. Till och med stora mediabolag, som exempelvis Sveriges Radio, tog tillfället i akt och intervjuade partiledarna på sina respektive dagar. Nu vet jag inte om dessa satsningar blev någon succé, men om de varit både välbesökta och uppskattade digitala evenemang så har man byggt upp en plattform som skulle kunna konkurrera med Almedalsveckan framöver. Både gällande medverkande som besökare. Att kunna sitta hemma eller åka en kortare sträcka sparar både tid och pengar för den som inte vill trängas i Visby just vecka 27. Jag ser den digitala konkurrensen som betydligt allvarligare än konkurrensen från exempelvis Järvaveckan.
Almedalsveckan borde ha gjort en egen digital vecka med intressanta samtal, seminarier och kanske till och med tal av partiledarna. Då hade det inte funnits någon diskussion om Almedalens status som landets största demokratiska vecka. Då hade nästa riktiga politikervecka i Visby, när nu den blir av, kunnat fortsätta på samma väg som den digitala versionen gått. För vem vet vad som händer med coronapandemin 2021. Tänk om sammankomster sommaren 2021 får liknande begränsningar som denna sommar och Almedalsveckan, som vi är vana att ha den, måste ställas in även nästa år. Då blir steget till en digital lösning kanske för långt, nu när det inte finns något att bygga på. Då hade det varit bra om Almedalsveckan gjort något liknande som Medeltidsvecka och redan i år tagit hand om det intresse som finns för politik och samhällsfrågor.