I gårdagens ledare tog jag upp frågan om Regionfullmäktige verkligen var beslutsmässigt när ärendet om Romapaketet klubbades. Den frågan är av största vikt när det gäller den demokratiska processen, men av mindre vikt för Romapaketet. Det värsta som kan hända är att frågan måste tas upp igen under ett fullmäktigemöte för att beslutas på ett korrekt sätt. Vilket bara är en formalitet om Sverigedemokraterna nu inte stagvänder i frågan igen.
Men det finns även andra frågor runt paketet som nu verkar bli föremål för juridisk granskning. En privatperson ska enligt uppgift begärt en laglighetsprövning av beslutet om Romapaketet. Frågan är om affären är fullt laglig utifrån det regelverk som en kommun eller region måste förhålla sig till?
Får regionen verkligen komponera ihop ett paket som så tydligt är anpassat till en viss entreprenör? Får regionen använda fastigheter som betalning för att bli av med en annan fastighet? Kan Romapaketet anses vara otillbörligt gynnande av näringsidkare genom ett individuellt inriktat stöd?
Så här står det i kommunallagen 2 kap 8 § 2 stycket ”Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas endast om det finns synnerliga skäl för det.”
Alla vet att paketet sattes ihop för att inget parti var villig att satsa de pengar som behövts för att öppna upp Romabadet, men att det ändå måste se ut som om det öppnas. Alla vet att just simhallar är en mycket vågad investering för en entreprenör och att det är en enda entreprenör som har varit intresserad av Romabadet. Att då sätta ihop ett paket där förutsättningarna är tydligt inriktade på att den som har ett anbud där badhuset ingår premieras i beräkningen av anbuden kan verkligen ifrågasättas. Är det lagligt att sälja Ekgatan som köparen själv värderar till 3 miljoner för bara 500 000 kronor genom att tillföra fastigheter som av köparen anses ha minusvärde. Eller är det att ses som ”Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare”?
Juridiken är snårig och Romapaketet är en unik lösning så hur en eventuell domstol ser på det hela kan jag inte sia om. Men bara att sätta sig i den här sitsen är inte ett seriöst sätt att handskas med utvecklingen av Roma. Eller för den delen ett seriöst sätt att behandla gotländska företagare.
Mitt i den här soppan står en entreprenör som inte vill annat än att få vara med och utveckla sin hembygd. En entreprenör som mer än gärna hade både renoverat och öppnat det befintliga badet på det sätt som många gotlänningar har önskat. Problemet är att det inte är möjligt då politikerna är överens om att regionens ekonomi inte klara av de årliga driftskostnader som ett återöppnande innebär. Något som Socialdemokraterna varit mycket tydliga med, men där både Centerpartiet och Sverigedemokraterna lovat för mycket och nu inte kan hålla sina högt prioriterade vallöften. Även om de gör allt för att det ska se ut så.
Det bästa hade varit om fastigheterna lagts ut på anbud var för sig. Då hade risken för en strulig process troligen varit avstyrd. Då hade med all säkerhet en överprövning av beslutet inte blivit av. Då hade de entreprenörer som lagt anbud inte tvingats sväva i den osäkerhet som nu är fallet med Daniel Hallgren. Då hade man även fått en mycket tydligare indikation på vilket värde de olika fastigheterna faktiskt har och vad ett återöppnande av Romabadet skulle kosta regionen i driftsbidrag.
Men nu är läget som det är och som man bäddar får man ligga. Vi kan nu bara konstatera att det ännu är långt kvar tills det första vattnet börjar sippra ner i en badanläggning i fastigheten som inrymmer Romabadet. Om det ens blir verklighet.