Det förekommer en del tvärsäkra uttalanden nu när länsrådet för Länsstyrelsen på Gotland Anneli Bergholm Söder fått en kick snett åt sidan. Mycket tas för givet om hennes kvaliteter som chef på grundval av den medarbetarenkät som genomfördes under våren 2023. En enkät där det framkom klagomål om förminskande ledarstil och att medarbetare kände sig utfrysta eller mobbade. En av tio kände sig utsatta för kränkande särbehandling.
Själv är jag inte alls så säker. Kritiken kan vara välmotiverad. Men länsstyrelsen kan också vara en organisation som det är svårt att vara chef inom och där även befogad och rimlig styrning av eller feedback till anställda kan upplevas eller åtminstone kallas för mobbning. På grundval av den information jag har så är jag inte beredd att bilda mig en bestämd uppfattning om hur det verkligen förhåller sig.
Vad jag definitivt vet är att om jag tillhört dem som vore kvalificerade och meriterade för att söka det jobb som Anneli Bergholm Söder lämnar, så hade jag tänkt mig för både en och två gånger innan jag skickade in ansökan och CV. Och jag tror det hade slutet med att jag avstod.
Att Anneli Bergholm Söder ska gå kvar som anställd hos Länsstyrelsen på Gotland – med ”nationellt uppdrag att utveckla länsstyrelsernas gemensamma förvaltningsobjekt utifrån ett kris- och beredskapsperspektiv” – tycker jag inte alls verkar vara en bra idé för någon. Att den gamla chefen hänger kvar – undanskuffad till en undantagsstuga – blir en märklig situation för alla inblandade.
Det kan säkert vara som den avgående landshövdingen Anders Flanking säger:
– Jag kan bara konstatera att det här är uppgifter som ska göras, det behöver vara en kompetent och kvalificerad person som gör det, och det är Anneli. Det här passar också bra för henne och för myndigheten.
Ja, utom den där sista meningen. Det är kanske en för stunden smidig lösning. Men i situationer som denna borde det vara bättre att gå skilda vägar än att leva kvar i en havererad relation.
Anneli Bergholm Söder behåller sin länsrådslön och länsstyrelsen slipper betala något avgångsvederlag. Jag vet int ehur hennes avtal ser ut och hur dyrt ett avgångsvederlag hade blivit, men jag tror ändå att det hade varit väl använda pengar.
Det är mer än man kan säga om den inkomstgaranti som Aftonbladet avslöjat att riksdagen betalar ut till förra S-politikern Urban Ahlin. Han har en sexsiffrig månadslön som ambassadör i Washington, men får ändå en "bonus" på 41 000 i månaden från riksdagen.