Under tisdagen (21/11) höll statsminister Ulf Kristersson (M) och finansminister Elisabeth Svantesson en politisk frågestund på Pusterviksbaren i Göteborg. På Järntorget utanför hade omkring 200 personer samlats för en propalestinsk manifestation.
Frågestunden blev inte långvarig utan avbröts efter en halvtimme. Personer från den manifestationen tog sig in och störde frågestunden. Bland annat hördes flera skandera slagord som ”shame on you”, ”du har blod på dina händer” och ”du stöder ett folkmord”. När Kristersson konstaterade att Sverige och EU står enat i att fördöma terrorgruppen Hamas, möttes han av burop.
Efter en sådan händelse borde politiker från alla demokratiska partier fördöma det som skett. Det är enligt lag förbjudet att störa en politisk sammankomst.
Men i stället väljer före detta socialminister Annika Strandhäll (S) att i sociala media kommentera händelsen med att ”folk är förbannade över vad ni och SD gör med Sverige. Skönt att folk höjer sin röst”. Dessutom delade hon ett inlägg där det hävdas att statsministern påstår att Israel har rätt till folkmord.
Strandhäll jämförde händelserna med att bränna baconinlindade koraner utanför moskéer och med det ansåg att de propalestinskas aktion var "helt ok."
Men demokratins grund är att politiker och väljare kan mötas – eller som Kristersson skriver i en kommentar på sin Facebooksida:
”I Sverige har vi en fin tradition av att lyssna på varandra, tala en i taget och inte avbryta. Och att inte försöka tysta den som inte tycker som man själv, utan respektera också den som tycker annorlunda.”
Om man lägger ihop det som hände i Göteborg med Strandhälls olika kommentarer sänder det farliga signaler. Det kan få antidemokratiska krafter att tro att deras agerande är ok.
Varken partiledaren Magdalena Andersson eller partisekreterare Tobias Baudin har hittills gett någon kommentar till Strandhälls uttalande. Kan tystnaden tolkas som att de håller med Strandhäll?
Att situationen i Gaza gör många människor förtvivlade är fullt förståeligt, men det betyder inte att man får bryta mot lagen och störa politiska möten. Vill man manifestera och ta ställning kan man göra det utanför.
Det som hände i Göteborg är ytterligare en påminnelse om att långt ifrån alla ställer upp på demokratins grundläggande kriterier. Demokrati är i någon mån en kultur där vi väljer bort våld som argument. Vad skulle Strandhäll skriva om det var ett förstamajtåg som avbröts av demonstranter?
Strandhäll och S måste inse att deras försvar av sådana här handlingar ökar polariseringen i landet.