Förr kunde man dela upp arbetsmarknaden mellan dem som duschar före jobbet och dem som duschar efter jobbet. Den indelningen har väl fortfarande en viss giltighet, även om morgonduscharna blivit många fler. Färre än förr avslutar arbetsdagen smutsiga och svettiga. Och man kan definitivt ha skäl att filosofera över om obalansen inte är lite väl stor.
En jämnare balans råder mellan dem som har ett stort eller åtminstone påtagligt inflytande över när och kanske var jobbet ska göras och dem som har arbeten som är hårt knutna i både tid och rum. Somliga är fria att disponera sin tid mellan arbete och andra ärenden. För andra är gränsen mellan arbetstid och fritid skarp. Denna ofrihet har ofta sina praktiska skäl. Det är exempelvis svårt att ge vård och omsorg från ett hemmakontor på valfri tid.
Men när man kan skapa flexibilitet så är det ofta bra för de anställda. Vetenskapliga rön tyder på att anställda med eget inflytande över arbetstiderna mår bättre. Om arbetstiderna har ett mått av flexibilitet så tenderar också de anställda att stanna längre, åtminstone om man räknar år och inte timmar per dag. Gissningsvis för att de trivs bättre.
Flera hundra vårdanställda på Gotland riskerar nu att bli av med de möjligheter till flextid, som fack och arbetsgivare tidigare lyckats komma överens om trots arbetets art. Den flexibiliteten borde vara något att värna. Men Vårdförbundet ville inte ens infinna sig till förhandlingar om en fortsättning, efter att existerande avtal löpt ut. Förbundets ordförande på Gotland, Sanna Norman, förklarade för GA för halvannan vecka sedan.
– Man har inte använt flextidsavtalet utifrån hur avsikten var. Det finns också nattarbetare som är bundna och inte har någon möjlighet att flexa överhuvudtaget.
Ska man avlägsna en frihet i arbetet för att den inte kan åtnjutas av precis alla? Är flexibilitet i arbetstiden ett problem om den kan lösa knutar inte bara för de anställda utan även för arbetsgivaren? Även om de anställda faktiskt upplever att flextiden är något som gör arbetslivet och vardagen drägligare?
När Vårdförbundet svarar ja på dessa frågor, så har det definitivt problem och kommer att få ännu fler.
Många av de anställda som blir av med flextiden är begripligt upprörda och besvikna på sitt fack. Medlemmarna betalar 295 kronor i månaden för att facket ska företräda medlemmarnas intressen. Exklusive avgifterna till a-kassan. Klart man blir förbannad när man upplever att facket istället motarbetar medlemmarna och orsakar förändringar som komplicerar både arbetstid och vardag.
Den som blir bombarderad med tomater kan tvingas övergå till att duscha efter jobbet.