När jag var liten var Fantomen en av serietidningarna jag prenumererade på. Med jämna mellanrum damp tidningen ner i vår brevlåda till min förtjusning. Fantomen hade under århundraden verkat från Bengalen för att bekämpa världens all ondska. Det fanns alltid ett barn som tog över när den gamla gick bort. Vid begravningen och den nya Fantomens installation uttalades de bevingade orden: Fantomen är död, länge leve Fantomen.
Utan annan jämförelse skulle man kunna säga detsamma om Stefan Löfven som statsminister. Löfven har fallit, länge leve Löfven. Nu kanske jag går händelserna i förväg men både talmannen Andreas Norlén och Stefan Löfven ser en möjlighet att Löfven får riksdagens acceptans och återigen inträder som landets statsminister.
Jag är nu tveksam till att Löfven och Socialdemokraterna gör rätt val. Löfven sätter alltid landets bästa före partiet, vilket hedrar honom. Men nu riskerar han att väljarnas förtroende för S minskar än mer än under Januariavtalets ok. För ansvarstagande är ingen valvinnare om det innebär att genomföra andra partiers politik. I opinionsundersökningarna ser man dessutom hur de som sitter på läktaren och skriker får ökat väljarstöd.
Jag har envetet försvarat Januariavtalet och kommer att fortsätta med det. Det politiska läget hösten och vintern 2018 – 19 gav inget annan möjlighet. Kritiker på vänstersidan pekar på de få punkter av de 73 som inte är socialdemokratisk politik, men glömmer att berätta att de flesta andra punkterna är s-politik, alla dagar i veckan.
Då fanns det också en vilja hos fler partier att hitta lösningar, medan partierna i dag söker fler låsningar. Efter regeringsbildningen januari 2019 har det funnits ett avtal med 73 punkter att följa när det skulle läggas budget, vilket underlättade pedagogiken kring den förda politiken.
Om nu Löfven blir accepterad på onsdag, vad händer då i höst när det helt saknas ett avtal att luta sig mot? Vilken politik kommer Löfven att gå fram med för att få igenom sin budget?
För att en ny s-ledd regering ska få igenom sin budget måste den vara tillräckligt attraktiv för både Centerpartiet och Vänsterpartiet. Två partier som står mycket långt ifrån varandra politiskt. I alla fall i sina hjärtefrågor.
Det blir ett mycket svårt uppdrag för Löfven och finansminister Magdalena Andersson, om hon nu vill fortsätta och får fortsatt förtroende.
För att varken C eller V ska slå bakut får budgeten inte innehålla något de aldrig skulle gå med på. Exempelvis fri hyressättning eller stopp för vinster i välfärden. Men det måste ändå finnas reformer som de två partierna gillar.
Löfven, och Andersson, måste baka en kaka tillräckligt sockrad med rött strössel och fina marsipanklöver för att V och C ska gilla den, men utan att det blir för mycket av respektive sockerart för det andra partiet. Men inte ens om C och V lägger sin röst på regeringens budget är det säkert att den går igenom. Om de övriga partierna går samman står vi inför en mycket jämn omröstning med mandatställningen 174-174, där den då enda kvarvarande politiska vilden sitter med utslagsrösten.
Jag ser en risk att den kritik som januariavtalet förde med sig kan återupprepas. Att höstens budget blir ett mischmasch av andra partiers önskemål, som överskuggar en socialdemokratisk röd tråd. Om Löfven lyckas kan det också vara svårt att komma ut med sina budskap. V lär ta äran av alla förslag med vänsterprägel oavsett om det var deras egna förslag eller inte och C lär föra ut sina liberala vinster, med samma starka stämma.
Att Löfven, om han lyckas, varit den som lotsat igenom ytterligare en budget med mycket s-politik trots en starkt borgerlig riksdag, kommer i bästa fall att höras lite svagt i bruset av V och C. I värsta fall får V all ära för vänsterpolitiken och S all skuld för Centerpartiets punkter. Så vinner man inga val.
Om Löfven väljs på onsdag och sen inte får igenom sin budget har han lovat att avgå. Det blir inte heller någon valvinnare om vi återigen står inför en regeringskris som denna gång helt och fullt kan skyllas på statsministerns oförmåga att få igenom sin egen budget.
Löfven ger sig nu in i ett vågspel och jag skulle inte bli besviken om han inte får riksdagens förtroende på onsdag. För utifrån dagens händelser där C satt sig på läktaren och miljöpartiet sagt nej till förslaget till överenskommelse mellan regeringen och Centerpartiet är läget än mer instabilt. Jag hade föredragit att Löfven sagt nej till talmannen och satt sig på läktaren bredvid Annie Lööf. För de som sitter på läktaren står fria från skuld för det som sker på planen.