Till en jublande publik av centerpartistiska medlemmar gick går (5/8) gick Centerpartiets partiledare, Annie Lööf, upp på en scen i Stockholm för att presentera Centerpartiets valmanifest. Efter en inledning om värderingar och regeringsalternativ var det nästan ett brott med hur Centern har drivit politik under mandatperioden. Resonemangen om motsägelsefulla och ologiska alternativ om hur Sverige ska styras fick till stor del breda väg för sakpolitiken. I ett gediget valmanifest presenterade Centerpartiet reformer på alla tänkbara områden och ett tydligt fokus på skattesänkningar.
Även om valmanifestet var välfyllt med förslag så som satsningar på rening av Östersjön, mer solkraft och landsbygdsatsningar vittnar dock detta valmanifest om en av Centerrörelsen största och mest dolda svaghet just nu.
Under mandatperioden så har idé- och politikutvecklingen nästan helt stannat av. För om man ska vara ärlig, hur mycket av det som presenterades på fredagen är egentligen ny politik? Ganska lite av det som presenterades går inte att återfinna i liknande dokument inför valet 2018. Att få partimedlemmarna att applådera åt omformulerad skåpmat kan nog Centerpartiets partiledning räkna med ett tag till, men frågan är hur länge väljarna kommer att göra det utan förnyelse.
Detta borde vara en lärdom inför nästa mandatperiod. Centerpartiet blev under mandatperioden för uppslukad av att förhandla och få januariavtalet att fungera. I slutändan räckte inte tiden till att också hitta ny politik samtidigt som man försökte få igenom den befintliga. Det är en situation som Centerpartiet inte kan hamna i igen.
Att Centerpartiet nu väljer att lägga mer fokus på det politiska innehållet är nog klokt. Det är inte bara kolt för Centerpartiet, det är klokt för hela det politiska samtalet i Sverige. Vi behöver komma bort från den debatten som bara handlar om vem som kan tänka sig och styra med vem. Det hade varit mycket bättre med en debatt där väljarna fick se våra politiker debattera vad de vill göra, inte med vem de ska styra med. Det kan dock vara värt att notera att trots det tydliga sakpolitiska fokuset från Annie Lööf så vill inte riktigt regeringsfrågan släppa. Det största intresset på den efterföljande pressträffen handlade om huruvida man kommer kunna samarbeta med Socialdemokraterna när man går till val på skattesänkningar.
Det är så klart så att hur Centerpartiet ska kunna driva igenom sin politik efter valet är en relevant fråga, men samtidigt så det inte så att vi har två sammansvetsade block som vi hade innan 2018. Innan det finns ett valresultat så kan ingen veta hur saker ska drivas igenom. Därför är det ett sympatiskt sätt att driva politik. Man driver sin valrörelse på sin egen politik och sedan så får valresultatet avgöra vilket inflytande som går att uppbringa. Det är ett sätt som Centerpartiet kanske också skulle ha applicerat på hanteringen av budgetar under den senare delen av denna mandatperiod. Just att säga ”detta är det vi vill ha, vi kommer släppa fram den budget som ger flest av våra reformer”. Då kan man i varje givet tillfälle i Sveriges riksdag utöva inflytande och ge sina väljare valuta för deras röster.
Man får hoppas att Centerpartiet kommer orka hålla ut i fokuset på sakfrågorna och lyckas hålla sig borta från att köra ner i de gamla hjulspår som är regeringsfrågan. Vi får också hoppas att man lyckas att hitta nya idéer och politikutveckla under kommande mandatperiod. Annars är Centerpartiet illa ute.