Det är fascinerande att läsa Erik Franssons analys att beslutet att inte överklaga SMA-domen beror på att Eva Nypelius agerade självsvåldigt och utan att förankra.
Själv är han tvärsäker på sin analys, fast den är byggd på antaganden, samtidigt kräver han att den som inte håller med ska ha bevis för sin slutsats.
Bara de direkt inblandade sitter inne med sanningen men här är min bild av hur det gick till:
Miljöpartiet och Vänsterpartiet har varit emot hela tillståndet, dessa partiers inställning var således känd, så där behövdes ingen förankring. Frågan gällde framför allt var Socialdemokraterna stod i frågan. Det budskap som gavs därifrån låg sedan till grund för Eva Nypelius konstaterande att det inte fanns något stöd för ett överklagande.
Var det ett missuppfattat budskap? Har Socialdemokraterna ändrat sig? Ville de att domen skulle överklagas? Om detta vet vi intet, bara att de är kritiska i efterhand över formalia: beslutet att inte kalla in regionstyrelsen för att fatta ett vad man uppfattade från början känt beslut.
Om Socialdemokraterna inte förstod frågan som Eva Nypelius ställde så vore det klädsamt att säga det, istället frodas nu bilden av att Socialdemokraterna inte ens blivit tillfrågade. I sakfrågan ekar tystnaden från Socialdemokraterna.
Är man emot hela tillståndet? Vi vet att besvikelsen och ilskan var stor inom S, framför allt i LO-delen, efter att S-regeringen grep in och stoppade prövningen av Ojnare.
Med facit i hand kan man tycka att det möjligen varit bättre att utnyttja den plats som redan var i ianspråktagen med befintlig och fungerande infrastruktur med det är en annan fråga.
I debatten ges det också sken av att regionens yttrande handlade om ja eller nej till tillståndet. Det var dock inte det som var aktuellt i beslutet att överklaga domen eller inte. Regionens frågor och synpunkter har tidigare lämnats in och dessa frågor hade besvarats och bemötts i domen i enlighet med vad regionen efterlyst.
Vad skulle man då överklaga?
Om SMA får tillstånd eller inte styrs av svensk lag och prövas av domstol. Inte regionen eller boende på ön. Följer bolaget de krav som ställs i lagen ska man få tillstånd. Sen kan vi tycka vad vi vill om det och som jag skrivit förut har jag full förståelse för att de boende omkring brottet i Klintehamn hyser stor oro för framför allt trafiken till hamnen.
I domen finns dock krav på trafiksäkerhetshöjande åtgärder där SMA ska bidra med upp till 110 miljoner kronor och länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för att detta genomförs innan verksamheten startas. Vägen ligger dessutom under Trafikverkets (statens) ansvar och inte på regionen.
Det talas också om regionens kostnader för att rusta hamnen för en ökad miljöpåverkan. Detta ingår dock inte i tillståndet för SMA:s brytning på Klinte Klintebys 1:5. Om bolaget ska kunna utnyttja det utökade tillståndet krävs en ny miljöprövning men det är regionen som bestämmer om en sån ansökan ska göras.
Inte heller detta hade man alltså kunnat ha som grund för en överklagan.
Om någon har andra, framgångsrika metoder för att genom regionens yttrande kunna stoppa tillståndet vore det konstruktivt att lägga fram dessa så att allmänheten förstår vad det är som gick förlorat genom att inte överklaga.
Det är lätt att vara tvärsäker när man rensar bort sånt som fakta och juridik, det är dock ett privilegium man inte har som part i en rättslig prövning.