Utrikeskrönika
Norge är Sveriges lillebror, sägs det ibland. Och det gäller inte minst fenomenet Arendalsuka eller Arendalsveckan. Norrmännen var från första början helt öppna med att politikerveckan i staden Arendal var en kopia av svenska Almedalsveckan i Visby. Arendal ska till och med ha valts ut på grund av den fonetiska likheten med Almedalen. Dessutom är staden liksom Visby en vacker och småskalig sommarstad.
Enligt norrmännen själva har Arendalsveckan lyckats behålla den folklighet som Almedalen förlorat. Med runt 1700 olika utställare och mer 150 000 besökare under veckan är inte elitism det som slår besökaren. Här finns alla åsikter representerade – i alla tänkbara och otänkbara ämnen. I Norge marknadsförs veckan som ”demokratins dansgolv”.
Att Arendalsveckan är mer folklig än den svenska motsvarigheten fick stöd av Stefan Löfven när han intervjuades i norsk media. Löfven beskrev den gotländska veckan som alltför kommersialiserad och rådde norrmännen att bevara det folkliga (NRK 15/8).
Kanske är dock just Stefan Löfvens närvaro ett tecken på att även Arendalsveckan är på väg att förändras. Det finns kritiska röster i Norge som varnar för att PR-byråer och andra elitgrupper är på väg att få en mer dominant roll under veckan. Den bästa festen under veckan sägs förresten vara den som ”Swedish match” anordnar. Men från den avråder en del partier sina representanter att gå på. Om den här dragkampan kring Arendalsveckans själ skriver bland andra Nettavisen (15/8).
I år blev Arendalsveckan (14-18 augusti) världspolitik redan på tisdagen. Stian Jenssen, stabschef och högra hand till Natochefen Jens Stoltenberg, sa på ett panelsamtal att en väg till fred för Ukraina är att avträda ockuperade landområden till Ryssland i utbyte mot att få gå med i Nato. Uttalandet från en så högt uppsatt företrädare för försvarsorganisationen sågs som en testballong och utlöste vrede i Kiev som vägrar diskutera landavträdelser (SvD 15/8).
Annars handlade årets Arendalsvecka mycket om lokal- och regionalpolitik. Norge ska ha kommunalval i september. Och för de politiska partierna var Arendalsveckan en kick-off inför valrörelsen. Hela onsdagen var kommunalvalgsdag med debatter och seminarier.
Om den debatten kan man göra några reflektioner. En är att lokalpolitiken har en starkare ställning i Norge än i Sverige. Visst, norrmännen gillar att klaga på Oslos dominerande ställning, men Norge har inte en landsbygd som lämnats efter på samma sätt som i Sverige. Det avspeglas i allt från jordbrukspolitik till infrastruktursatsningar. Det märks också på Arendalsveckan. Lokala politiker smyger inte omkring i bakgrunden och det är stort intresse för de lokalpolitiska debatterna. De olika provinsernas utveckling ses som avgörande för landet i stort.
Vad som däremot liknar Sverige är sakfrågorna som diskuteras. Två återkommande teman är till exempel hur man ska kunna locka arbetskraft till vården och äldreomsorgen och varför inga studenter längre vill läsa till lärare.
Sverige och Norge delar således inte bara halvö utan också många samhällsutmaningar. Att följa norsk debatt kan därför ge många uppslag för den politiskt intresserade.