Anspelningen på Nordkorea var en kommentar på en av mina ledare som kritiserade marknadslösningar där staten fått gå in och reda upp när marknaderna havererat.
Nej, vi behöver inte bli Nordkorea för att välfärden och andra viktiga funktioner ska kunna befrias från marknadens dåliga inflytande. Det räcker med att vi sneglar tillbaka på det Sverige vi hade 1980. Den tid då Sverige var som mest jämlikt.
Då hade vi demokratisk kontroll över skola, vård och omsorg, men också statliga lösningar på post, apotek och el.
Men, säger då en del, friheten som vi fått av alla avregleringar är ju bra. Nu kan vi handla huvudvärkstabletter när vi får ont i huvudet eller välja en skola till våra barn som passar till familjens livspussel. Mina motfrågor blir då om vårt välfärdssystem ska anpassas för de som inte kan ha ordning och reda i sitt medicinskåp eller för de som är i behov av sin medicin. Eller om familjernas livspussel ska ges företräde framför kravet på skolans kompensatoriska uppgift.
Om jag som är hyfsat frisk inte kan planera mina inköp av huvudvärkstabletter ska det väl inte gå ut över de som har behov av att få sin medicin. Men så har det blivit. I dag är det jag som inte kan hålla koll på huvudvärkstabletterna i mitt medicinskåp som kan luta mig tillbaka utan att bry mig. För om jag skulle få huvudvärk då jag kan köpa piller i snart varenda liten kiosk. Samtidigt som de som behöver livsviktig medicin måste planera sina apoteksbesök mycket noggrant, då det inte är säkert att deras medicin finns hemma i något av den uppsjö av apotek som i dag finns på ön. Det är inte ovanligt att man får göra två besök för att köpa sin medicin. Först för att beställa medicinen sen för att köpa den.
Jag som är relativt gammal reagerar också varje gång som en av alla apotekskedjor skickar ut sina spammail med rea och utförsäljning av varor. Jag förknippar ju apotek med medicin och rea på medicin känns inte klokt. Men rean i spammen innehåller självklart inte medicin utan alla andra varor som våra apotek numera saluför. Var det verkligen syftet med avregleringen?
Och skolan som i dag inte uppfyller de krav vi har på den svenska skolan, på grund av det rådande systemfelet där både skolpeng och fritt skolval har stora segregerande effekter. Det svenska skolsystemet som kombinerar höga statliga ersättningar och fritt vinstuttag är världsunikt. Inget annat land har gått så långt och den svenska skolmodellen används utomlands som avskräckande exempel.
I avregleringens spår kan vi också se hur fusket breder ut sig. Är det inte organiserad brottslighet som hittat nya inkomstkällor så är det kapitalister som försöker optimera sina inkomster. Det har bland annat rapporterats fusk från privata skolor, omsorgsföretag, vårdcentraler, bilbesiktningsföretag och hemtjänst utförare.
Fusket går givetvis att rätta till med utbyggda kontroller, men det blir i sin tur en ökad kostnad för det offentliga. Vilket knappast var tanken med avregleringarna. Det skulle ju bli så mycket billigare.
Nu står vi där istället, med verksamheter som inte fungerar som vi vill och med ökade kostnader för stat, region och/eller kommun som måste täppa till de hål som marknadskrafterna skapar i systemen.
Men för att lösa välfärdsproblemen behöver vi inte gå så långt som till det Nordkoreanska systemet. Det räcker med att gå tillbaka till Sverige på 1980-talet.