För mig som upplevt kalla krigets dagar känns det läge som världen, främst Europa, hamnat i efter Putins försök att invadera och annektera Ukraina givetvis inte bra. Men ändå kändes kriget närmare på den tiden då det jagades ryska ubåtar i våra svenska skärgårdar och den militärtjänst jag genomgick enbart handlade om att förvara sig mot ryssen, även om det inte var direkt uttalat.
Men jag måste ha missat något då minister efter minister tillsammans med höga tjänstepersoner inom olika försvarsmyndigheter påpekar att vi måste förbereda oss för krig. Eller vet landets högsta ledning något jag inte vet?
En annan tanke som slår mig är att det bara är retorik för att skapa förståelse för kommande politiska prioriteringar där välfärden återigen sätts på undantag?
Media har förändrat sen 1980-talet och slutet av det kalla kriget. Då förde media sin egen agenda och valde egna vägar för vad som skulle publiceras. Visst kunde det hända saker som alla större nyhetsredaktioner hängde på, men i dag är det till största delen de som skriker högst som uppmärksammas även i media.
Jag upplever att nationella nyhetsredaktioner i dag rapporterar vad politiker vill ha ut, utan att reflektera över vad som ligger bakom. Visst finns det mer djupgående reportage, men de försvinner i flödet av rapporter från alla presskonferenser.
Ett tydligt exempel på denna mediestrategi är den ”satsning” som regeringen påstår sig gjort på sjukvården. En satsning som varit känd sen länge, och som ger Gotland 81 miljoner vilket är långt ifrån de behov som finns. Bara den satsningen har regeringen informerat om vid tre olika tillfällen. När förslaget lades fram, när det beslutades och när beslutet trädde i kraft. Trots att det var ett känt beslut togs det upp i media som något nytt efter regeringens sista, eller senaste, presskonferens i ämnet.
Så även här på Gotland där P4 Gotland hade ett reportage om regeringens ”nya” miljonsatsning. Att pengarna återigen uppmärksammas som en satsning kommenterade Filip Reinhag (S), ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, ungefär så här. ”Det är inga nya pengar det rör sig om, bara en ny presskonferens.”
Det är helt enkelt lättare att styra medias bevakning i dag än det var på 1980-talet.
Att regeringen då lägger stor vikt på att beskriva att vi måste förbereda oss för krig kan vara ett sätt att skapa förutsättningar och förståelse för en ny politiks prioritering efter alla resurser som lagts för att minska gängkriminaliteten.
Hade det varit allvar hade väl myndigheterna informerat oss genom officiella kanaler i stället för att politiker nu för fram budskapet under Folk och försvars årliga mässa, eller event, i det vintriga semesterparadiset Sälen. En företeelse som är något av säkerhetspolitikens Almedalen.
Just det faktumet gör mig övertygad om att det hela är mer mediestrategiskt än allvarligt menat.
Att regeringen vill styra över medias bevakning till att handla mer om försvarsfrågor än tidigare. Något som också fungerat bra, hittills.
Nu är försvarsfrågan viktig, inte tu tal om annat, men vår förmåga att försvara oss mot främmande makt bygger på så mycket mer än den militära förmågan. Vi behöver stärka fler verksamheter och många av de verksamheterna ansvarar kommuner och regioner för. Och jag misstänker att regeringens mediestrategi innebär att välfärdens brister ska döljas genom ökad medialt intresse för krigsförberedandet och att vi ska finna oss i fortsatta neddragningar av statens medel till välfärden, även om det knappast ökar den beredskap som behövs i kris och krig.
I en artikel på helagotland.se säger Peter Mattsson, gotlänning och lektor på Försvarshögskolan följande: ”Man ser inte minst i Ukraina att sjukvården blir ett strategiskt mål. Om det är kris i sjukvården i dag är det inget mot vad det skulle bli i händelse av konflikt.”
Regionstyrelsens ordförande, Meit Fohlin (S) är också bekymrad över läget och säger i samma artikel: ”Krasst, om vi inte får mer pengar kommer vi inte klara de krav som Nato ställer på oss.”
De höga herrarnas plötsliga uttalanden om att vi måste förbereda oss för krig rimmar illa med den politik som regeringen fört hittills, där kommuner och regioner tvingats till stora besparingar i stället för att rusta upp de verksamheter som ingår i civilförsvaret.
Visserligen har försvarsbudgeten fått en kraftigt ökad budget, vilket var överenskommet redan under den s-ledda regeringen, men som Peter Mattsson så tydligt påpekar, den kris sjukvården har i dag är inget mot vad det skulle bli i händelse av konflikt.
Så vi får hoppas att regeringens nya retorik är menad på allvar, och inte ett försök att styra medieflödet för att kunna genomföra fler nedskärningar i välfärden. Men jag är skeptisk. Speciellt efter finansministern Elisabeth Svantessons (M) uttalande om att hon kommer att presentera fler skattesänkningar under året.