Regeringens särskilda utredare har självpåkallat föreslagit att ta bort ordet ”kvinna” ur abortlagen. I stället ska det stå ”den som är gravid”.
Bakgrunden är att det sedan år 2013 är tillåtet för en biologisk kvinna att byta juridiskt kön till man, utan att genomgå en sterilisering. Därför kan det hända att en person med manligt personnummer föder barn. Det är för att dessa personer inte ska känna sig exkluderade som regeringens utredare vill ersätta ”kvinna” med ”person”.
Men mot detta börjar nu de tre regeringspartierna samt Sverigedemokraterna att reagera. Invändningarna är delvis olika. Sverigedemokraterna påminner om att det bara är biologiska kvinnor som kan föda barn. Liberalerna och Moderaterna väljer att betona att abortlagen från början kom till som ett rättighetslag för att skydda kvinnor.
Inget av argumenten verkar dock blidka de rödgröna partierna som hittills tycks vilja fortsätta på den inslagna vägen och stryka ordet kvinna.
Här kan man vara mest förbryllad över Socialdemokraterna. V, C och MP har strävat efter att delta i det så kallade kulturkriget. Socialdemokraterna har delvis varit inne på samma linje, men partiet har också ett arv av verkligt jämställdhetsarbete. Och det brukar inte sällan vara klassiska feminister som hamnar i kläm när transrörelsen driver sina frågor.
När 1177 för några år sedan hade samma debatt om att stryka ordet kvinna var det socialdemokraten, den tidigare utrikesministern och EU-kommissionären, Margot Wallström som satte sig till motvärn och försvarade att man fortsatt skulle tala om biologiska kön. Frågan är om inte Socialdemokraterna i sitt arbete för att bli ett mer klassiskt socialdemokratiskt parti igen borde lyssna mer på feministerna och mindre på transrörelsen.
För problemet med att radera ord som kvinna från offentliga dokument anses vara att den kvinnliga erfarenheten då riskerar att gå förlorad. Det är till exempel svårt att tala om en könsmaktsordning eller att arbeta för ökad jämställdhet mellan könen om man inte anser att de biologiska könen finns. Om kön bara är någonting individen väljer blir det till slut meningslöst att diskutera kön i politiska sammanhang.
När man slutar att tala om kvinnor som en specifik grupp får det konsekvenser för samhällsbygget. Tidigare avgränsningar som var tänkta att underlätta för kvinnor eller skydda dem tas bort. Det har vållat debatt om allt från skoltoaletter och omklädningsrum till elitidrott. För många väljare är dessa diskussioner abstrakta och svårförstådda. Det hela framstår som hårklyverier. Över hela västvärlden kan man därför se en motreaktion mot den tidigare trenden att ta bort referenser till biologiskt kön. På DN Debatt skrev nyligen en dansk barnmorska och berättade om att man i Danmark nu återinfört ordet kvinna i landets hälsolagar.
Regeringens utredare hänvisar till att det är ”moderniserat språkbruk” att inte tala om kvinnor utan om personer. Kanske är det snarare så att regeringens utredare hoppat på en ängslig trend som redan håller på att vända.