Många av de omsorgstyper som vi valt att skapa i Sverige finns det också en rättighetslagstiftning bakom. Du har en rättighet att få dina behov uppfyllda. Detta gäller bland annat våra särskilda boenden, säbon, äldreboenden, som personer som inte kan bo kvar hemma får möjlighet att flytta till.
När du, ofta av ålder, inte längre klarar dig med hemhjälp kan du få möjlighet att flytta in på ett särskilt boende, säbo/äldreboende. Men innan beslutet måste du själv ansöka och för att ansökan ska bli beviljad måste det finnas ett tillräckligt behov.
Behovet har sällan uppstått snabbt, utan utvecklats över tid för att slutligen bli så pass påtagligt att en beslutsprocess inleds. Det som är viktigt att veta är att den person som blivit beviljad särskilt boende inte klarar av att bo kvar hemma med allt vad det innebär. Behovet av säbo innebär att det finns risker med att bo kvar hemma.
På våra säbon finns det två olika sorters platser. Det finns platser med somatisk inriktning och demensplatser. De somatiska platserna finns till för de som har problem med kroppen medan demensplatserna är till de som har problem med knoppen om vi beskriver det mycket förenklat.
Personer vars kropp inte längre hänger med riskerar att drabbas själva av sina besvär om de bor kvar i sina hem. Exempelvis genom att ramla olyckligt och bli liggande längre tider även om de säkert har hemhjälp som kommer med hyfsat jämna mellanrum.
Personer med demens kan skapa än större problem då de kan glömma bort såväl spisplattor som levande ljus. Vilket kan få förödande konsekvenser.
Utifrån det har jag svårt att förstå hur vi har hamnat där vi är.
Under förra veckan rapporterade P4 Gotland att regionen har både kö och lediga platser till öns säbon. Enligt regionen fanns vid det tillfället då jag fick svaret, 20 personer i kö till demensplatser samtidigt som det fanns 20 lediga platser på öns demensavdelningar.
Hur kan det bli så? Är inte de 20 som står i kö i ett stort behov av den extra omsorg och tillsyn som finns på öns demensavdelningar? Vad är det som gör att de väljer att avstå de platser som finns för att fortsätta bo kvar i en miljö där deras säkerhet inte kan garanteras?
Tidigare fick en person med beslut om säboplats neka ett erbjudet boende två eller tre gånger. Därefter ansågs det inte längre finnas något behov och beslutet drogs tillbaka. Det kan verka tufft men jag tycker det är ett bra sätt att handskas med problemet. Det är ju viktigare att personen kommer in på ett boende än att de kommer in på just det boendet de vill. Omsorgen är viktigare än platsen. Och det är ju personen själv som ansökt om platsen som man sen tackar nej till. Finns det då ett behov?
Men i samband med pandemin ändrades reglerna så att det nu är tillåtet att tacka nej hur många gånger som helst, vilket ökar ”valfriheten” samtidigt som riskerna för personen ökar i takt med kötiden.
Jag ser tre orsaker till köerna. De första två hänskjut till personen själv, eller dess anhöriga, som har specifika krav på vilken ort man vill bo i. Det kan vara att man vill bo kvar där man bor i dag eller att man vill flytta närmare sina anhöriga.
Det kan också vara så att man bara vill bo på ett specifikt boende men att det av olika anledningar inte blir aktuellt. Exempelvis då det boendet man önskar är fullbelagt.
Men det finns också en tredje del som förklaring på kön för de som vill ha ett specifikt boende. Populära säbon som Gotlands Sjukhem och Hattstugan har ”bara” avtal med regionen vid behov. Regionen ska av ekonomiska skäl först och främst fylla sina egna boenden oavsett om de drivs i egen regi eller av någon privat aktör. Först därefter uppstår ett behov där säbon med avtal används. De boenden som ”bara” har avtal med regionen har också dyrare platser, bland annat som en följd av att de inte alltid blir aktuella. Och regionen ska ju ta ansvar så att våra skattemedel används på bästa möjliga sätt.
Men är det verkligen bästa möjliga sätt att först och främst fylla regionens egna boenden?
Den frågan kommer nu politikerna i socialnämnden att få brottas med. Förvaltningen anser att just den delen av nuvarande regelverk ska tas bort. Finns det plats på exempelvis Hattstugan och någon önskar att bo där ska den få den möjligheten trots att det finns platser på regionens egna.
Jag är kluven i frågan och lär återkomma med den lösning jag ser som bäst för alla, utom möjligen regionens ekonomi på kort sikt.